Carnegie Bank

AQUARAMA från Riva

Ta i trä

Klassiska träbåtar upplever en comeback med en ny generation ägare som föredrar kvalitet framför kvantitet.

Marknaden för klassiska båtar har genomgått en förändring de senaste åren. Många äldre ägare säljer sina älskade mahognybåtar samtidigt som nya förstagångsköpare har dykt upp på marknaden.

– Vi ser definitivt ett generationsskifte, säger Herb Hall, VD på Sierra Boat Company som restaurerar och säljer båtar vid Lake Tahoe.

– De nya kunderna är unga, köpstarka och vill ha det absolut bästa. Precis som när det gäller konnässörer som köper klassiska bilar fokuserar båtsamlare på specifika tidsperioder och efterfrågar de mest ikoniska modellerna från sina favoritdecennier.

– Medelåldern bland kunderna ligger omkring 30 år, säger Dave Bortner som äger Freedom Boat Service i Mayer, Minnesota, Mellanvästerns största handlare och restaurerare av klassiska båtar.

– Om någon i 20-årsåldern för några år sedan vill ha en likadan träbåt som deras far eller farfar hade så tog det dem ungefär 30 år innan de hade råd.

Marknaden var stabil fram tills finanskrisen omkring 2009 när situationen förändrades radikalt.

– I samband med krisen började många ägare sälja av sina samlingar, och de fantastiska båtarna ansågs inte som lika intressanta längre, säger Bortner. Intresset skiftade från 1920- och 30-talens triple-cockpit-båtar från Chris-Craft, Gar Wood och Hacker Craft – samtliga hett eftertraktade på 1990-talet och början av 2000-talet – till runabout-båtar från 1940- till 60-talen. Men intresset exploderade återigen under pandemin när många började arbeta på distans, ofta från fritidshus och liknande.

– Det skapade ett enormt sug efter klassiska båtar som ett komplement till fritidshus med strandtomt, säger Bortner.

– Folk i 40- till 60-årsåldern som länge hade drömt efter en första båt gjorde slag i saken och började köpa dem.

Antique and Classic Boat Society (ACBS), en organisation med drygt 6 000 båtägare och med 53 chapters i Nordamerika och Frankrike, fick 500 nya medlemmar under 2021. Och ändå har priserna på klassiska båtar hållit sig på en jämn nivå, med undantag för de allra mest exklusiva objekten som historiska prototyper eller sällsynta ikoniska modeller som till exempel Riva Aquarama. Utbudet är stort och det är ju goda nyheter – på sätt och vis. Men den ursprungliga prislappen kan vara vilseledande. Den nye ägaren kan räkna med att få betala i genomsnitt 10 procent av båtens värde per år för skötsel, underhåll och vinterförvaring. Och om båten behöver renoveras så kommer det säkert inte att bli billigt.

FERNISSAD MAHOGNY, kontrasterande träslag och glänsande krom är en charmant kombination.

– Jag varnar kunderna för att det kan krävas en investering som blir dubbelt så kostsam som båtens marknadsvärde efter renoveringen, säger Bortner.

– Det bästa är att vara först i kön efter killen som har restaurerat den!

Enligt Alan Weinstein, ägare av firman Riva Guru i Fort Lauderdale, Florida, har kostnaderna för renovering skjutit i höjden, särskilt när det gäller samlarobjekt.

– 2006 låg kostnaden för att restaurera en gammal Aquarama på omkring 50 000 dollar. Men med dagens priser för arbetskraft har priset stigit till 40 000 bara för att demontera och slipa metalldelarna.

Med de ökande kostnaderna för underhåll kan man se ännu en ny trend. Förr fanns det gott om samlare som ägde en hel armada av flytande konstverk, idag nöjer sig många med bara en träbåt och lägger ner massor av energi på att hålla pärlan i absolut toppskick.

– För 20 år sedan köpte folk båtar som om det skulle bli förbjudet i morgon, idag vill de flesta bara ha en, säger Rob Lyons, ordförande i ACBS.

Dessutom har synen på trä som båtmaterial förändrats med tiden, enligt Rob Lyons.

– Idag handlar det mycket om nostalgi för de nya generationerna. Träbåtar anses framför allt som antika konstföremål.

Och som med all annan konst handlar det mycket om att bevara objekten för framtiden.

– När vi köpte våra båtar var det för kulturgärningen att återskapa fantastiska flytande mästerverk, säger Steve Luczo, ägare av två Aquarama som ligger i Iseosjön i Italien.

RACERBÅTEN Baby Horace III från 1923.

– Att låta nästa generation få ärva båtarna var en del av planen redan från första början. Vi har lärt dem att samlande inte handlar om att skaffa en massa ägodelar, utan att bevara åtråvärda kultobjekt för framtiden.

Ändå handlar kanske alltihop framför allt om människors fascination av vackra klassiska träbåtar. Bruce Paddock, som köpte sin första Riva Aquarama 2009, minns hur han brukade besöka en hamnrestaurang vid Lake Minnetonka i Minnesota och se hur matgästerna samlades för att beundra båtarna.

– Så exklusiva mahognybåtar ser man inte ofta. Till och med folk som inte visste något alls om båtar kommenterade: ”Det är den vackraste båt jag någonsin har sett!” Det är något med designen som alla rent instinktivt älskar…

Text: Michael Verdon