När det mekaniska hantverket fortsätter att fascinera
Det finns människor som kan tala om mekaniska klockor som om de vore levande organismer. Sebastian Vivas, Heritage & Museum Director på Audemars Piguet sedan 2012, är en av dem. När han beskriver en klocka handlar det sällan bara om tid. Det handlar om idéer, kultur, historia, mänskligt hantverk och om varför vissa objekt fortsätter att fascinera generation efter generation.
Mitt i sorlet på Watches and Wonders i Genève blir det snabbt tydligt att Sebastian inte bara är historiker. Han är en berättare. Och kanske är det just därför Audemars Piguet fortsätter att fascinera långt utanför den traditionella samlarvärlden. Många förknippar Audemars Piguet med Royal Oak, modellen som förändrade synen på sportklockor när den lanserades 1972. Men enligt Sebastian är Royal Oak egentligen bara den synliga delen av ett mycket större isberg.
– Folk som inte känner oss tror ofta att AP bara är Royal Oak. Men företaget var nästan hundra år gammalt när Royal Oak skapades, säger han.
När Audemars Piguet grundades 1875 befann sig schweiziskt urmakeri mitt i industrialiseringens genombrott. Många tillverkare började standardisera produktionen och arbeta mot större volymer. AP valde en annan väg. Företaget fokuserade på avancerade, handfinisherade och ofta unika klockor där hantverket stod i centrum.
Det är här begreppet haute horlogerie verkligen får sin betydelse. För Sebastian handlar det inte i första hand om status eller exklusivitet, utan om mänsklig kunskap och kompromisslös kvalitet. Haute horlogerie är urmakeri där varje detalj har en mening, där finishen görs för hand och där konstruktionerna ofta är så avancerade att de kräver åratal av erfarenhet för att utveckla och montera.
– Det handlar om att göra något svårt, helt enkelt därför att det går att göra på absolut högsta nivå.
En av de mest intressanta delarna av AP:s historia är märkets arbete med så kallade jumping hours. Under 1920-talet utvecklade Audemars Piguet fickur och armbandsur där tiden visades digitalt genom små fönster istället för traditionella visare.
På den tiden symboliserade jumping hours modernitet och framtidstro. Det var ett nytt sätt att läsa tid, nästan som en tidig digital display långt innan elektronik existerade. Sebastian berättar att många av dessa tidiga klockor var unika eller producerades i mycket små serier. Varje modell hade sina egna variationer i design och utförande. När AP idag återvänder till den här typen av uttryck handlar det därför inte om nostalgi. Det handlar om att föra vidare samma anda av innovation.
– Vi vill inte göra vintageklockor. Vi vill skapa samma känsla av nytänkande som originalen hade när de kom.
Och just där blir Audemars Piguet intressant på riktigt. Historien används inte som ett facit, utan som inspiration för att fortsätta skapa nytt.
Royal Oak är förstås fortfarande en avgörande del av företagets identitet. När modellen presenterades 1972 var den ett djärvt steg bort från hur exklusiva klockor såg ut vid den tiden. Den var stor, kantig, sportig och tillverkad i stål, men utförd med samma nivå av handfinish som tidigare reserverats för betydligt mer traditionella modeller.
Enligt Sebastian förstod dåvarande vd:n Georges Golay tidigt att Royal Oak hade potential att bli något större än bara ännu en modell. Företaget var litet vid den tiden, men man vågade ändå producera 1 000 exemplar direkt, en enorm satsning för AP under början av 1970-talet.
Men Sebastian menar att Royal Oak egentligen bara var ett resultat av en kultur som alltid funnits inom företaget. AP hade redan långt tidigare experimenterat med asymmetriska former, ovanliga material och tekniska lösningar som gick emot branschens normer. Friheten att bryta regler har alltid funnits där.
En annan berättelse som säger mycket om företaget handlar om slutet av 1970-talet och den så kallade kvartskrisen. Medan stora delar av den schweiziska klockindustrin kämpade för att överleva utvecklade ett litet team urmakare på AP en ultratunn, perpetual calendar, en av de mest avancerade komplikationerna inom mekaniskt urmakeri. Det var ett beslut som gick helt emot tiden. Elektroniska klockor sågs som framtiden, medan mekaniska ur ansågs föråldrade. Men AP valde att gå ännu djupare in i hantverket.
Resultatet blev Royal Oak Perpetual Calendar från 1978, en modell som kom att spela en viktig roll i återkomsten för avancerade mekaniska armbandsur. Den visade att det fortfarande fanns ett värde i traditionellt urmakeri när det utfördes på absolut högsta nivå. För Sebastian är det också där den verkliga relevansen finns idag.
– Ingen behöver egentligen en mekanisk klocka för att hålla tiden. Men människor fortsätter att fascineras av objekten eftersom de representerar något större, mänsklig skicklighet, tålamod och kreativitet.
Han beskriver hur många som bär en perpetual calendar egentligen inte använder alla funktioner i vardagen. Men vetskapen om att mekanismen klarar att visa korrekt datum, månad och månfas i generationer skapar ändå en speciell känsla.
– Det räcker att veta att den kan.
Sebastian leder idag Audemars Piguets museum i Le Brassus i Vallée de Joux, dalen där märkets historia började. Museet är byggt för att ge besökaren en upplevelse snarare än en traditionell genomgång av montrar och referensnummer. Besökare börjar bland annat rundturen med att hålla i en bit järnmalm från bergen runt dalen, en symbol för råmaterialet och hantverkstraditionen som byggde regionens historia. Varje visning anpassas dessutom efter personen som kommer dit. Vissa vill förstå urverk och komplikationer. Andra fascineras mer av design, arkitektur eller människorna bakom klockorna.
Det märks att Sebastian ser klockorna som berättelser snarare än produkter.
Kanske är det också därför Audemars Piguet fortsätter att skapa så starka relationer till sina entusiaster och samlare. Och kanske är det just därför mekaniskt urmakeri fortfarande betyder något idag. För att de bär på historia, innovation och mänskligt arbete i en tid där väldigt få saker fortfarande gör det. Inte för att världen behöver det, utan för att människor fortfarande uppskattar det som är genomtänkt, svårt att skapa och gjort med verklig passion.
Text: Mia Litström
Foto: Audemars Piguet och Mia Litström
Mer inom klockor här
