Modellen som blev starten för Louis Vuittons klockavdelning och samlarnas favorit, har fått ny skepnad för att möta en ny generation.
För Louis Vuittons nygamla Monterey-klocka har både urverk och material uppgraderats från den ursprungliga versionen från 1980-talet.
Företaget må vara mer känt för sin höga modegrad än sin ”high watchmaking” ateljé, men värt att notera är att Louis Vuitton har designat och lanserat ambitiöst utförda klockor i en imponerande takt i över ett decennium. Ända sedan huset förvärvade La Fabrique du Temps – tillverkningsenheten grundad av urmakarmästarna Enrico Barbasini och Michel Navas – har de hållit ett svindlande tempo med innovationer och komplicerade mästerverk – från minutrepeters till intressanta klockor med automatverk varav flera av dem har tilldelats prestigefyllda priser vid Grand Prix d’Horologeri de Genève.
Men Louis Vuitton är inte på något sätt nybörjare inom klocktillverkning, de har faktiskt producerat klockor sedan slutet av 1980-talet. I samarbete med den italienska designern och arkitekten Gae Aulenti – han som förvandlade tågstationen Paris Gare d’Orasy till Musée d’Orsay – släpptes 1988 modellerna LV I och LV II. Dessa referenser utmärkte sig på flera sätt, deras perfekt runda boetter utan bandhorn med kronan placerad vid klockan 12 fick de ett uttryck som taget från ett vintagefickur. Deras urtavlor erbjöd världstid, GMT och datumvisning (LV I) eller datum och tid plus alarmfunktion (LV II). Ursprungligen satt det dåtidens trendiga quartzverk i boetterna istället för handgjorda mekaniska urverk.
Klockornas boetter var tillverkade i vitt eller gult guld samt svart eller grön keramik och fick smeknamnet Monterey, en lek med det engelska uttalet av “montre” (franska för “klocka”). Även om Louis Vuitton senare skulle lansera Tambour-kollektionen 2002, är LV I och LV II fortfarande de verkligt samlarvärda “vintage” eller “neo-vintage” armbandsuren – särskilt eftersom nya generationer av unga klockfantaster upptäcker dem för första gången på kändisars handleder eller via stora auktioner.
Nu har märket relanserat denna klassiska siluett i uppdaterat format för den moderna samlaren med inhouse expertis. Dagens modell har till också fått ett officiellt nytt namn: Louis Vuitton Monterey. Boetten är 39 mm och har en dekorerad krona vid klockan 12. Den vita urtavlan är emaljerad i så kallad Grand Feu teknik och tidvisningen är ren och enkel. Röda och blå minutspår, svarta arabiska siffror och modellens skeletterade visare är rödlackade och sekundvisaren är tillverkad i blått stål. Den blanka glansen för urtavlan uppnås genom att glasemaljen läggs på i oändligt antal lager som kräver över 20 timmars tillverkningstid med applicering som för varje lager bränns i en ugn vars hetta ligger mellan 800 och 900 grader Celsius. Detta är en stor uppgradering från originalets mycket enklare lackerade urtavlor.
I stället för quartzverk i boetten är nya Monterey utrustad med den automatiska kalibern LFTMA01.02. Tillverkad i La Fabrique de Temps, med sandblästrade bryggor och mikroblästrade kanter vilket är ett bevis på noggrannheten inom företaget. En rotor i 18 karats roséguld ger 45 timmars gångreserv och en vibration på 28 800 slag per timme. Ett enkelt kalvskinnsband med ett spänne i 18 karats gult guld fulländar det ”understated” eleganta stilen.
Naturligtvis är det ingen lätt uppgift att ta sig an en för varumärket viktig historisk modell (som även är en 1980-talsklassiker) in i 2020-talet. Men man bör ha i åtanke att om det mottagande som Louis Vuittons moderna urverk har fått på sistone är någon form av indikation för populariteten för deras ur så lär denna avskalade Monterey säkert få brett godkännande.
Text: Oren Hartov
Översättning: Britta Rossander
