Designerns secondhand kläder är en stor affär – för erfarna samlare, vintagehandlare och varumärket självt.
Mina händer darrade när jag lade beställningen på 800 dollar. Det var 2016, och budet jag hade lagt på en eBay-annons för en vintage Ralph Lauren-polorock i kamelhår hade just accepterats. Köpet markerade slutet på en månadslångt sökande. Det var också den största summan jag någonsin hade spenderat på ett enda plagg vid den tiden i livet, när jag var en 25-årig nybliven frilansskribent.
Ett decennium senare har det som kändes som ett lyxköp i efterhand blivit ett fynd. Just den kappan — tillverkad i Italien för märket Corneliani, den ansedda herrklädesproducenten under 2000-talet och tidigt 2010-tal, kännetecknad av sin bröstficka med lock och sina extra breda, slappa peak-lappar – listas vanligtvis för 1 500 dollar eller mer på andrahandsmarknaden. Några exempel ligger nära 2 498 dollar för en helt ny version.
Och även om polokappan är ett särskilt eftertraktat plagg, är den inget undantag. Vintage Ralph Lauren har under de senaste åren blivit en het handelsvara, som en del av en bredare förändring där begagnade kläder, smycken och klockor i allt högre grad värderas för sitt ursprung och sin kvalitet. Den skam som en gång var förknippad med secondhandvaror har i stort sett försvunnit och i vissa kretsar ses det nu som en tydlig markör för lyx. För dem som handlar secondhand är anledningen självklar.
– Nyckelordet är raritet, säger Laird Mackintosh, en tidigare Broadway-skådespelare och ägare av Thoroughbred New York, ett vintage-showroom i Kingston som enbart säljer skräddarsydda plagg från Ralph Lauren.
– Många märken som tidigare varit lyxvarumärken och verkat i det otillgängliga, demokratiseringen av alla dessa märken har till viss del inneburit att känslan av raritet har försvunnit från det de säljer, tillägger han. Folk kommer till mig för att de vill ha något som är unikt och sällsynt och som ingen annan har. Det är vad vintage har blivit nu.
Faktum är att vem som helst kan gå in i en Louis Vuitton-butik i Lima, Boston eller Bangkok och köpa samma väska. Men Polo tweedjackan från slutet av 1970-talet med överdimensionerade fickor, lik den jag hittade hos Thoroughbred, kan lika gärna vara ett unikt exemplar.
Besökare hos Thoroughbred får i praktiken en VIP-upplevelse. Showroomet ligger i en före detta katolsk skola och är endast öppet efter tidsbokning, inrett med antikviteter och konst som får det att kännas som en Rhinelander Mansion i miniatyr. Mackintosh ger varje besökare sin fulla uppmärksamhet och erbjuder, så fort de kliver in genom dörren, vatten eller espresso serverad i en kopp med fat från Ralph Laurens hemkollektion från 1984. Det är så långt man kan komma från att rota runt bland mögeldoftande klädställningar på Goodwill, vilket också återspeglas i priserna: 500 till 950 dollar för kavajer, och över 1 000 dollar för polokappor.
Mackintoshs ensidiga fokus på Ralph Lauren är ovanligt, men han är långt ifrån ensam om att erbjuda ett mer förfinat sätt att köpa varumärkets begagnade eller deadstock-plagg. I Tokyo kan samlare hitta kurerade urval i butiker som Nineteen Eighty Five JP, Reflex och Safari, där den sistnämnda driver en butik i stadens Suginami-distrikt. Samtidigt har Brooklyn sina egna nav. Front General Stores True Vintage-program inkluderar herr- och damplagg från Ralph Lauren från 1970-talet eller tidigare, vilket i skrivandets stund hae inne en eftertraktad Five Horseman rugbytröja för 428 dollar och en randig filtvävd arbetarrock för 1 800 dollar. I närheten ligger Crowley Vintage, där ägaren Sean Crowley förvarar mer än 5 000 Ralph Lauren-plagg i lagerlokaler och i sitt museiliknande showroom i Dumbo, som lockar mängder av potentiella kunder på lördagar och annars är öppet efter tidsbokning.
Crowley är särskilt lämpad att bedöma märkets uppgång på just denna marknad. Han arbetade 11 år hos Ralph Lauren, först inom detaljhandeln, sedan inom design, innan han startade eget 2015. Han ser utvecklingen som en del av ett ökat intresse för, och prissättningen av, vintagekläder under det senaste decenniet, drivet av andrahandsförsäljning online, en växande uppskattning för kvaliteten i äldre plagg samt att stigmat kring att bära ”begagnat” i stort sett har försvunnit.
– Jag tror inte ens att den stigmatiseringen existerar längre. Oavsett om man köper begagnade kläder, möbler eller något annat. Det är så vanligt, säger Crowley.
Han påpekar också hur enkelt det har blivit att sälja vintage, vilket har bidragit till att driva upp priserna. Vem som helst kan öppna ett konto på eBay, och sidoprojektutövare utan lagringskostnader eller overhead känner ofta mindre press att sälja sina produkter. Med jämförbara listningar offentligt synliga kan amatörsäljare snabbt bedöma ett marknadsvärde.
– Det finns en på eBay för 600 dollar och en på Etsy för 800, så om jag sätter mitt pris till 700 känns det ganska rimligt, säger han om en hypotetisk återförsäljare som prissätter ett secondhandfynd. Samtidigt har de där två plaggen legat osålda i fem år.
Jesse Heifetz, en erfaren vintagehandlare som har samarbetat med Ralph Lauren för att tillhandahålla plagg som referens eller för återförsäljning, ger en mer rättfram förklaring till dagens priser. Han håller just nu på att bygga ett showroom i sitt lager i Toronto för att förvara mellan 4 000 och 5 000 plagg — främst från Polo Country och Polo Sport — varav några är tillgängliga att hyra. Efterfrågan, säger han, ökar samtidigt som utbudet minskar.
– Sakerna blir mer sällsynta med tiden, säger han till Robb Report, särskilt när seriösa samlare vill behålla snarare än sälja vidare. Jag säljer egentligen inte aktivt. Jag säljer saker om jag har dubbla eller tredubbla exemplar av något, men jag är mer intresserad av att arkivera allt och ha en komplett samling.
Heifetz pekar också på den kulturella status som Ralph Lauren, både personen och varumärket, har byggt upp sedan 1967.
– Det är en verklig hyllning till amerikansk stil, idén om att du kan mixa och matcha. Att se Ralph Lauren bära westernkläder med en motorcykeljacka … Det finns inga gränser när det gäller stil. Vi behöver inte placera det i en box. Det är något jag alltid har sett upp till.
På Manhattans Metropolis Vintage, en betydande destination som har besökts av A$AP Rocky, Rihanna och Drake, visas detta arv tydligt. Butiken har en dedikerad Polo-avdelning med fokus på sportkläder från 1990- och 2000-talen, vilket speglar shop-in-shop-konceptet som Lauren själv introducerade hos Bloomingdales 1969.
– Vi har en stor Polo-sektion eftersom den verkligen har exploderat av alla kläder som folk kommer in och säljer till oss, säger ägaren Richard Colligan.
Colligan tillskriver uppsvinget en blandning av faktorer, från en allmän trötthet på streetwear till den nostalgidrivna preppystilen som sprids på TikTok genom trender som ”old money aesthetic” och ”Ralph Lauren Christmas”.
– Unga ser det i ett annat ljus, säger han om sina yngre kunder. Det är något som speglar hur det var för 20 år sedan, och de känner nostalgi för det. Ofta är det så vintage fungerar.
Oavsett orsaken skjuter priserna i höjden. Eftertraktade Polo Bear-tröjor, bland de mest åtråvärda plaggen från Ralph Lauren, kostar nu en hel del, där modeller som Skateboard Bear säljs för allt från 600 till över 1 000 dollar. En så kallad Suicide Skier-dunjacka från designerns 1992-kollektion, i perfekt skick, såldes nyligen för 2 000 dollar. Den där jackans färgstarka smeknamn, och dess svindlande värdering, har sitt ursprung i en subkultur som värderade vissa Polo-kollektioner högt långt innan dagens trendvåg. Denna entusiastgrupp, känd som ’Lo Heads’ eller ’Lo Lifes’, uppstod i det för-gentrifierade Brooklyn i början av 1990-talet och drog till sig unga människor som såg Ralph Laurens livsstil som något att sträva efter. De klädde sig i färgstarka, logotunga sportplagg från kollektioner som Stadium-linjen från 1992 och Snow Beach från 1993, den senare odödliggjord av Raekwon från Wu-Tang Clan i videon till låten ”Can It Be All So Simple”.
– Jag brukade gå till shoppingområdet vid Fulton Street Mall, och där fanns alltid ett gäng kids som var helt klädda i ’Lo, säger Nacio Ayala, en Brooklyn-baserad rappare och Ralph Lauren-samlare som uppträder under namnet Starker LTD. Det var inte direkt ett harmoniskt eller välkomnande gäng. De var ute efter att ställa till med problem.
Mycket av den tidiga ’Lo-plaggen var stöldgods från varuhus runt om i New York tristate area, och ’Lo Heads riskerade att själva bli av med sina plagg när de kom hem.
– Man bad nästan om det, om man bar den där jackan, säger Ayala om Suicide Skier-modellen. Kids i området kunde gå fram till dig direkt för att ta den.
I dag finns ’Lo Head-communityt fortfarande kvar, men är nu främst koncentrerat till en mindre krets av samlare som byter ”grails” online. Bara några dagar före vår intervju betalade Ayala 2 000 dollar för en keps från den ursprungliga Stadium-kollektionen, och påpekar att just kepsar är bland de mest eftertraktade plaggen eftersom så få har överlevt. Ralph Lauren som företag har tydligt uppmärksammat detta. De återlanserade Stadium 2017 och Snow Beach 2018 för att fira respektive kollektions 25-årsjubileum. Men för den inbitne samlaren finns det ingen ersättning för originalen.
– Det är något speciellt med originalet. Det finns en viss magi och patina i det, säger Ayala.
Denna ödmjukhet har inte gått Ralph Lauren förbi. Även om varumärket kontinuerligt har hämtat inspiration från sin snart 60-åriga historia för att omtolka eller återlansera älskade designs från tidigare kollektioner är de medvetna om hur stor efterfrågan på deras begagnade plagg är. Hösten 2024 lanserade de sitt eget återförsäljningsprogram, med plagg som har samlats in, autentiserats och restaurerats av företagets interna team av vintageexperter. Dessa släpps i så kallade ”drops”, organiserade kring teman som ”Polo Ski”, ”Madras” och förstås ”The Polo Bear”. Plaggen listas online med detaljerade beskrivningar av mått och slitage – och med höga prislappar. En Polo Bear-tröja i bomull och linne från 1992 i storlek XL kan till exempel kosta 1 295 dollar, medan en P Racing-jacka från 1992 i storlek small ligger på 2 095 dollar. Utvalda Ralph Lauren-butiker erbjuder numera också exklusiva vintageplagg, ofta kopplade till säsongsteman: aftonkläder under galasäsongen i Los Angeles och stickade tröjor i New York inför högtiderna.
Att sälja sin egen vintage kan vara något nytt, men att blanda gammalt och nytt är inte det. Ralph Lauren har gjort det i årtionden, med början när linjen RRL (uttalas Double RL) lanserades 1993. Utöver nyproducerade tolkningar av klassiska arbetskläder, militär- och westernstilar sålde RRL-butiker även Levi’s, läderjackor, Native American jewelry och militära signetringar, och bröt ny mark genom att blanda begagnade varor med designerkläder. Den nuvarande satsningen, Vintage Curated by RRL, finns i dag i 12 Ralph Lauren-butiker och har haft en online-närvaro sedan 2021. I det senaste sortimentet har det bland annat funnits en denimskjorta i westernstil från 1940-talet för 1 150 dollar, ett concho-bälte från 1930-talet för 10 500 dollar och en mönstrad ullmatta från 1890-talet för 6 250 dollar.
Kläder, smycken, heminredning – omfattningen speglar Ralph Laurens långvariga ambition att definiera en hel livsstil, inte bara ett sätt att klä sig. Precis som med många av varumärkets innovationer, från fristående butiker till satsningar inom hospitality, var de tidigt ute.
– Det är en gyllene tid för allt som handlar om kvalitet och vintage. Samma person som har en vacker gammal Cartier-klocka eller en Rolex kommer in i butiken och letar efter vintage-Ralph. Och när jag sen tittar ut genom fönstret ser jag hur de kör iväg i en vacker gammal Land Rover från 1995 eller en Range Rover. Det finns en estetik som genomsyrar allt, säger Mackintosh.
Det finns många namn för känslan som driver dagens vintageboom: heritage, gammaldags elegans, antik. Men ett uttryck fångar det bäst: Very Ralph. För vad skulle vara mer Ralph än vintage Ralph Lauren?
Text: Eric Twardzik
Foto: Weston Wells
Mer inom mode här
