Slumpen liksom färgen svart är viktiga komponenter i Maja Witts arbete. Hennes konstnärskap är djupt förankrat i måleriets tradition, men rör sig samtidigt fritt inom samtida strömningar. I januari visas hennes verk i en separatutställning där tidens avlagringar möts i ständigt föränderliga skikt. Robb Report fick en pratstund med konstnären inför öppningen av “Nattbok – Dagbok” på Galleri Glas i Stockholm.
Berätta om den kommande utställningen – motiv och material men också de tankar verken springer ur?
– Jag visar jag målningar som bygger på en collagebaserad metod där målade fragment som först målas på plast, rivs loss och sedan förflyttas mellan dukar. Genom att flytta dem mellan olika bildytor skapar jag brott i den ordning jag annars arbetar. Vilket öppnar för oväntade händelser och tempoväxlingar i måleriet. Jag använder slumpen för att störa kontrollen och skapa öppningar i målningen, där nya stämningar och former kan uppstå. Spänningen mellan kontroll och upplösning, mellan stillhet och rörelse, är central i hela utställningen.
En väsentlig komponent i din konst är även den svarta ytan, varför?
– Det svarta fungerar som en rumslighet – både som ett fysiskt djup och som en existentiell rymd. Det är en plats där man kan förlora sig, men också en utgångspunkt för något nytt. Ur mörkret uppstår ljuspunkter, öppningar och fragment som ger betraktaren orientering.
Berätta om utställningens titel “Nattbok – Dagbok”?
– Titeln beskriver två parallella tillstånd som genomsyrar mitt arbete. Dagboken står för det synliga och påtagliga: handens rörelse, penseldragen, det som sker i ljuset och i den fysiska processen på duken. Nattboken representerar det undermedvetna, drömmen och det som ännu inte har tagit form. Penseldragen kan ses som en sorts skrift eller meddelanden från detta nattliga tillstånd. I mötet mellan nattbok och dagbok uppstår en spegling: det rationella och det vardagliga visar sig inte alltid vara så stabilt som vi tror när det möter det undermedvetna.
Du är vid sidan av ditt konstnärskap även pedagogisk intendent på Nationalmuseum. Hur påverkar den rollen ditt konstnärskap?
– På museet arbetar jag praktiskt i ateljéer med fokus på material, teknik och skapande processer. Att möta deltagare i skapande situationer bekräftar min övertygelse om konstens betydelse som ett sätt att utveckla uttrycksförmågan. Att jag dessutom arbetar nära historiska verk, exempelvis El Grecos måleri, ger mig fördjupade perspektiv på material, teknik och uttryck. Pedagogiken och konstnärskapet hänger därför tätt samman. Genom att arbeta praktiskt, både i min egen ateljé och tillsammans med andra, fördjupas min relation till måleriet. Konsten fungerar som ett redskap för mening, orientering och frihet i båda fallen.
Vad ser du fram emot för konsthändelser under 2026?
– Sonja Larsson på Cecilia Hillström Gallery i början av året, liksom Galleri Magnus Karlssons utställning med Helene Billgren. Sophie Calle och Lucian Freud på Louisiana med vill jag heller inte missa. Men allra helst åker jag till London och ser den stora utställningen med Turner och Constable.
Maja Witts utställning “Nattbok – Dagbok” pågår mellan den 13 januari och 14 februari på Galleri Glas i Stockholm.
www.galleriglas.se
Text: Sofia Edgren
