Vi har testkört Bugattis 1 578 hästkrafters supersportbil Mistral, tillverkad i 99 exemplar, som innebär slutet på märkets drygt hundraåriga epok av bilar med enbart förbränningsmotorer.
Trots att Bugatti har genomgått ett antal kriser och omstarter under sin 116-åriga historia har företaget alltid lyckats leva upp till vad man förväntar sig av en supersportbil. Varje ny modell har fått fansen och motorpressen att brista ut i superlativer. Det är bara passande att den franska tillverkaren avslutar historien om sin revolutionerande W16-motor med den maximalistiska Mistral, en hyllning till den öppna sportbilen som nyligen blev världens snabbaste cabriolet med otroliga 454 km/tim och en prislapp på 60 miljoner kronor. Modellen presenterades 2022 och produktionen var limiterad till 99 exemplar som genast blev förhandsbokade. De första bilarna levererades till köparna i februari i år, och då fick Robb Report chansen att testköra ett exemplar.
Den extrema roadstern har samma 1 578 hästkrafters motor med fyra turboaggregat som sitter i kupémodellen Chiron Super Sport 300+, men har mer dramatiska former än sitt mer strömlinjeformade syskon. De mest iögonenfallande linjerna finns baktill där den X-formade designen påminner om den renodlade banracern Bugatti Bolide.
Mistrals yttre formgivning är nyskapande, men invändigt känns den läderklädda cockpiten välbekant. En analog hastighetsmätare graderad till 500 km/h, perfekt skinnklädsel, reglage i metall, och växelväljaren pryds av en miniatyrreplika av en dansande elefant av den italienske skulptören Rembrandt Bugatti (1884 – 1916).
Bakom ratten slås jag av hur Mistrals kontrollerade vansinne kontrasterar mot inredningens smakfulla design. Oavsett hur många supersportbilar du har kört kommer du att häpna över Mistrals kolossala prestanda. Peta försiktigt på gaspedalen och du rullar mjukt och behagligt framåt, vid kvarts gas känns det som om du flyger fram, och med gasen i botten skjuts du som ur en kanon mot horisonten. Från stillastående till 100 km/h tar det bara 2,4 sekunder.
Den galet generösa effekten känns berusande och accentueras av en bred palett av ljudeffekter – susandet av luft som sugs in i motorn, vinandet från de fyra turboaggregaten, och förbränningens djupa bastoner som pulserar genom avgassystemet. Till skillnad från kupémodellen Chiron, där man sitter avskild från förbränningsprocessen, bjuder Mistral på en rå ljudupplevelse som bara dämpas av en vinddeflektor strax bakom sätena som reducerar turbulensen i cockpiten.
Den mekaniska konserten framhäver inte bara W16-motorns unika karaktär utan skvallrar om den oändliga kraft som låter Mistral uppnå över 450 km/h – en overklig upplevelse som har gett bilen titeln ”världens snabbaste roadster”. Vill man inte köra bilen i öppet skick på grund av dåligt väder så finns en takpanel som enkelt kan monteras på plats vid behov.
Mistral charmar sin förare med perfekta vägegenskaper och sportig fjädring, och lever upp till salig Ferdinand Piëchs vision om den ultimata bilen – en vision som han ville göra till verklighet när han gav order om utvecklandet av 2005 års Bugatti Veyron. Piëch hävdade att W16-konfigurationen var den enda motortyp som skulle kunna tillgodose hans extremt högt ställda krav. Idag är det ”underbarnet” Mate Rimac som styr hos Bugatti, vars nästa modell Tourbillon med 1 800 hästar har en drivlina som framstår som tre steg framåt och ett steg tillbaka – tre elmotorer som jobbar tillsammans med en V16-motor utan turbomatning. Mistral har en självklar plats i motorhistorien som den sista länken mellan två episka tidsepoker.
Text: Basem Wasef
Mer inom motor här
