Den sista produktionsmodellen som utvecklades under Enzo Ferraris ledning visar inga tecken på att tappa fart som investering.
Om det finns en superbil som definierar slutet av 1900-talet, är det utan tvekan Ferrari F40 – den andliga och tekniska arvtagaren till Maranellos första superbil, 288 GTO, en homologeringsmodell som tillverkades mellan 1984 och 1987. Arbetet med F40 inleddes också 1984 och var från början tänkt som Ferraris ultimata vapen i Group B-rally.
Tyvärr ledde de många dödsolyckorna inom Group B till att serien lades ner 1986, vilket lämnade Ferrari med en delvis färdigutvecklad tävlingsbil utan någon arena att tävla i. Trots detta fortsatte utvecklingen, och modellen lanserades 1987 som Enzo Ferraris ultimata gatbil – samma år som företaget firade sitt 40-årsjubileum.
Designen skapades av Pininfarinas Leonardo Fioravanti, även upphovsman till Ferrari 308, vars formspråk låg till grund för 288 GTO. Det råder ingen tvekan om att efterträdaren F40 är ett mästerverk i Ferraris portfölj, med dåtidens avancerade designlösningar som en bakspoiler i “basket-handle”-stil och ett flertal NACA-luftintag. Tillsammans med andra aerodynamiska detaljer bidrar detta till ett luftmotstånd på endast 0,34.
Karossen, byggd av Scaglietti, består av Kevlar, kolfiber och aluminiumpaneler över ett rörformat chassi. F40 är en lättviktare jämfört med dagens superbilar, med en tjänstevikt långt under 1 400 kilo. Detta möjliggjordes bland annat genom att man avstod från komfortdetaljer som innerdörrpaneler, heltäckningsmatta och radio – som ändå knappt hade hörts.
Under den bakre motorhuven sitter en 2,9-liters V8 med bränsleinsprutning, monterad längs bilens längdriktning, till skillnad från de tvärmonterade V8:orna i Ferrari 308 och senare 328. Motorn levererar 478 hästkrafter vid 7 000 varv per minut och är dessutom utrustad med dubbla turboaggregat – första gången denna teknik användes i en Ferrari för landsväg. Kraften skickas till bakhjulen via en femväxlad manuell växellåda.
Prestandan var imponerande för sin tid, med en acceleration från 0 till 100 km/h på under 4 sekunder och en topphastighet på 324 km/h, vilket gjorde F40 till den mest kraftfulla gatbilen Ferrari någonsin byggt vid lanseringen.
Även om endast 400 exemplar var planerade från början, överträffade efterfrågan alla förväntningar. Trots ett pris på omkring 400 000 dollar tillverkades totalt cirka 1 315 exemplar fram till att produktionen huvudsakligen avslutades 1992. (Några versioner som LM, Competizione och GTE byggdes fram till 1996.)
F40 introducerades inte i USA förrän 1990, och endast 213 exemplar levererades dit som nya. Produktionssiffrorna innebär att det finns tillräckligt många exemplar på marknaden för att hålla samlarintresset vid liv, samtidigt som modellen förblir sällsynt – både på concours-utställningar och ännu mer på vägarna.
Idag ligger värdet vanligtvis mellan 3 och 4 miljoner dollar, en ökning från under 2 miljoner i slutet av 2021 till nästan det dubbla i slutet av 2025. Under året väntas F40 sätta nya rekord, då både nya och erfarna samlare fortsätter lockas av den analoga körupplevelsen.
Ett tydligt exempel är en Ferrari F40 från 1992 som nyligen såldes via RM Sotheby’s auktion i Miami, i samband med ModaMiami concours, för 5,23 miljoner dollar.
Artiklen skriven av: Robert Ross, Robb Report US.
Översatt av: Kenny Jonson
Bilder: RM Sotheby’s
Mer om motor här
