Jenson Button ansluter från ett soligt Kalifornien och hälsar en samling journalister välkomna som sitter utspridda över jordklotet. Bara några veckor har gått sedan han avslutade sin karriär som heltidsförare inom långloppsracing.
Det är tydligt att denna fas blivit mer betydelsefull än han själv hade förutsett. Avslappnat berättar han om varför Daytona grep tag i honom, vad Le Mans lärt honom och varför just Rolex Daytona är den klocka som bär de mest personliga minnena från hans liv.
Robb Report fick möjlighet att växla några ord med den brittiske racingföraren.
Daytona som startskottet på något nytt
När Button gjorde sin debut på Rolex 24 at Daytona 2024 var det inte i rollen som förare på väg att trappa ned utan som någon som hittat en helt ny typ av tävlingsglädje. Endurance racing, alltså långlopp, gav honom något som Formel 1 inte lyckades med på samma sätt.
Han beskriver lagkänslan som en av de största drivkrafterna. Han säger att han älskar dynamiken i att dela bil med andra förare och kompromissa för att nå resultat ihop. Daytona hade länge funnits bland de tävlingar han ville köra och när chansen kom nappade han direkt.
Han hade tidigare testat banan i samband med projektet Garage 56, där han fick ratta en tvättäkta NASCAR-bil, i samband med 100-årsjubileumet av Le Mans. Att emellertid köra en hypercar runt samma bana var något helt annat. Som fjärdeförare fick han endast minimalt med tid bakom ratten under test vilket gjorde att han slungades rakt in i dramatiken direkt.
Han beskriver ögonblicket på bankningen när han för första gången blåste fram i över 320 knyck. Han säger att det var ett av de ögonblick där allt föll på plats och att han förstod varför Daytona har den status den har. IMSA-reglerna gör loppet till ett enda långt sprintlopp där varje förare måste pressa från start till mål. För Button blev soluppgången den mentala vändpunkten.
Han säger att när solen går upp inser man att man fortfarande är med i racet och att bilen fungerat genom alla temperaturer och förhållanden. Det var då han på allvar började tro på en pallplats och efter 24 intensiva timmar stod teamet mycket riktigt på podiet med en tredjeplats.
Ny energi i WEC och kärleken till multiklassracing
Daytona blev inledningen på två intensiva säsonger i FIA World Endurance Championship. Button beskriver multiklassracing som ett pussel som aldrig står still. Han säger att han älskar att navigera genom trafik och att det gör allt både svårare och mer levande.
Hos racingstallet JOTA Racing fann han den atmosfär han sökte. Button ville inte till ett stort fabriksteam utan till en renodlad racingorganisation med familjekänsla, vilket var exakt det JOTA gav honom.
När teamet senare blev fabriksstall för Cadillac beskriver han hur kulturen ändå förblev densamma men med fler resurser och större utvecklingsmöjligheter. Resultaten förbättrades och höjdpunkterna var både Le Mans och i São Paulo där teamet tog en minst sagt känsloladdad pallplats.
Button om Rolex och motorsportens tidlösa arv
Rolex har varit en central del av racinghistorien i nästan ett sekel. För Button är kopplingen till varumärket både professionell och personlig.
Han säger att det är extraordinärt att få vara en del av Rolex arv inom motorsport. Daytona är både ett lopp och en ikon och att bära den klockan innebär att man bär en bit tävlingshistoria. Button hade sitt första möte med Daytona långt innan han blev Testimonee, en sorts ambassadör.
Han berättar att den första Rolexen han köpte var en Daytona i stål med svart tavla som han gav sig själv i present när han kom in i Formel 1 år 2000. Samtidigt köpte han en identisk till sin pappa. 2013 gav han sin far en Daytona i roséguld med chokladbrun tavla som födelsedagspresent. När fadern gick bort 2014 ärvde Button klockan som i dag betyder mest av alla hans ägodelar.
Han säger att han alltid får kommentarer när han bär den. Kontrasten mellan färgerna är härlig men framför allt är det minnet av hans pappa som gör klockan unik. I dag har han även den limiterade Le Mans-versionen i vitguld som han beskriver som ett självklart val efter sina fyra starter på Le Mans.
Därför är Daytona i en klass för sig
Trots erfarenhet från Formel 1, Le Mans, NASCAR och många andra mästerskap menar Button att Daytona-racet är något helt eget. Han förklarar hur professionell tävlingen än är så finns det samtidigt en grundläggande folklighet i atmosfären.
Han beskriver hur fansen campar inne i ovalen i tält och husbilar i flera dagar. Allt är samlat på en plats vilket skapar en intensitet som han menar inte liknar något annat. Le Mans är större och mer utspritt men Daytona är koncentrerat i en enda smältdegel av entusiasm. För Button är Le Mans fortfarande världens mest anrika tävling men Daytona kommer tätt därefter.
Historiska bilar, nya projekt och en rastlös själ
Efter att ha avslutat sin proffskarriär riktar Button fokus mot historisk racing. Han berättar om när han körde en Ferrari 250 Testa Rossa värderad till omkring 600 miljoner kronor och hur han trots avsaknad av bur och moderna säkerhetslösningar inte kunde tacka nej. Han säger att en racingförare aldrig kan köra långsamt oavsett bilens värde och att upplevelsen blev både magisk och skrämmande.
På önskelistan finns Ford GT40 Porsche 962 och 917 samt Jaguars prototyper från åttiotalet. Formel 1-bilar lockar honom inte längre eftersom han redan upplevt allt han vill i den kategorin.
Vid sidan av racingen driver han företaget Coachbuilt Whisky och bygger upp en samling historiska tävlingsbilar. Han tränar också målmedvetet inför olika tävlingslopp som Hyrox och beskriver sig själv som en person som alltid behöver en utmaning för att känna balans i vardagen, inte minst med familjen.
Button har ett minne från Daytona som stannade kvar
Trots farten, ljusen och dramatiken på banan är det ett stilla ögonblick som blivit Jenson Buttons starkaste Daytona-minne.
Han berättar om hur han mitt i natten blev upphämtad vid sin husbil och skjutsad i en golfbil mot depån. Fans grillade vid sina tält, ljusen från bilarna dansade över bankningen och ljudet från motorerna fyllde luften. Allt detta strax innan han klev in i den fokuserade och nästan ceremoniella miljön i depån.
Han säger att det är just den kontrasten som Daytona fångade bättre än något annat. Han beskriver det som ett ögonblick han aldrig kommer att glömma.
Text: Marcus Berggren
Foto: Rolex
