Pånyttfödd italiensk superklassiker

Tag Heuer

Brittiska Automotive Artisans har skapat en egen tolkning av en av världens mest åtråvärda samlarbilar, och resultatet är minst sagt imponerande. Vi har provkört.

När Alfa Romeo Tipo 33 Stradale introducerades 1967 med en prislapp på 17 000 dollar var bilen världens dyraste serieproducerade motorfordon – och enligt många vackrare än till och med Lamborghini Miura. Endast 18 exemplar byggdes. Idag är modellen mer sällsynt än Ferrari 250 GTO och mer värd än någon klassisk Maserati som någonsin har sålts på auktion. Siffror omkring 200 miljoner kronor har nämnts. Nu har Alfa Romeo skapat en hyllning till sin klassiker från 1967, en helt ny 33 Stradale baserad på syskonmärkets supersportbil Maserati MC20, men R33-versionen från Automotive Artisans är betydligt mer trogen originalet. Bilen är byggd i engelska Worcestershire och har en handknackad aluminiumkaross som är en exakt CAD-scannad replika av förebilden från 1967, med modern teknik under plåten.

Företagets grundare Lee Irish började sin karriär på Morgan Motor Company där han arbetade med Morgans Three-Wheeler och AeroMax coupe. Därefter tillbringade han två år i Italien där han var med och utvecklade Ferrari Portofino innan han flyttade hem till England och startade sin egen firma Automotive Artisans, med restaureringar och karossbygge som specialitet.

– Vår R33 var från början tänkt som ett unikt projekt för en kund, men den fick ett så otroligt mottagande att vi beslutade oss för att bygga den i en limiterad serie. Förra sommaren visade vi upp den på en prestigefylld utställning och den vann Best In Show, berättar Lee Irish.

Originalversionen av Stradale har en mittmonterad 2,0 liters V8 som producerar 230 hästkrafter vid 8 800 v/min. Den nya R33 är däremot bestyckad med en 4,2 liters Maserati V8 sugmotor med en toppeffekt på 376 hästar vid 6 500 v/min. Originalets racingväxellåda från 60-talet med rakskurna drev har ersatts med en sexväxlad manuell låda från 997-generationen av Porsche 911.

Att få R33:ans lilla tändningsnyckel i handen gör mig torr i munnen och svag i knäna. Nästan 60 år efter att formgivaren Franco Scagliones design fick världen att häpna är bilen en syn för gudar – men ser otroligt liten ut, den är bara 99 centimeter hög.

– Att få plats med allting under originalkarossens kompakta mått var vår största utmaning, avslöjar Lee Irish och berättar att den största skillnaden jämfört med förebilden är de högre 15-tumsfälgarna.

– Alfa Romeo använde 13-tumsfälgar, men idag finns inte längre några tillräckligt bra däck i den dimensionen.

Efter att ha lyft upp måsvingedörren som är monterad i bilens tak måste man glida över den breda tröskeln innan man kan landa i det djupt skålade förarsätet. Alla glasytor runtom föraren gör att R33 känns lite som en guldfiskskål, om än inredd med läder och mattborstad aluminium. Den manuella växelspaken sticker stolt upp mitt i cockpiten som helt saknar pekskärmar och infotainment. Men vad skulle digitala moderniteter göra för nytta när man hellre njuter av åtta insugstrattar som tjuter precis bakom huvudet?

Den här bilen är hundraprocentigt analog och skäms inte alls över det. Det finns ingen styrservo eller bromsservo, inga ABS-bromsar och ingen traction control. Växellådan måste hanteras försiktigt innan oljan har hunnit bli varm, men V8-motorn – en variant av motorn i Ferrari F430 – reagerar omedelbart och känns ivrig att få varvas ordentligt. Fjädringen med justerbara Gaz coilover-dämpare upplevs som sportig och redo för action.

Att köra den 997 kilo lätta R33:an kräver betydligt mer av föraren än de flesta moderna supersportbilar, och det är detta som är själva poängen. Ratten med inläggningar av ädelträ kommunicerar finkänsligt med föraren, chassiet känns härligt lekfullt och Wilwood-bromsarna har ett övertygande bett. Och ljudet! När man närmar sig rödstrecket vid 7 500 v/min blir upplevelsen nästan överväldigande och det känns som om hela ekipaget kokar av otämjd kraft. Prestandasiffror som vridmoment och acceleration har inte avslöjats ännu, men sådana fakta känns nästan ovidkommande.

Lee Irish och Automotive Artisans har lyckats skapa något väldigt speciellt – en bil som till hundra procent lever upp till sin löftesrika utstrålning. De flesta av oss kommer aldrig att få veta hur det känns att köra en original 1967 Alfa Romeo Tipo 33 Stradale, men den här moderna tolkningen, limiterad till 33 exemplar och med en prislapp på cirka åtta miljoner kronor, kommer väldigt nära.

Text: Tim Pitt

Mer inom motor här

Nyhmans ur