Med de nya modellerna från McLaren, Ferrari och Lamborghini erbjuds vi fartresurser på tre olika sätt. Den gemensamma nämnaren? Ju mer desto bättre, såklart.
BANANS KUNG McLaren 620R
När jag kör fram till hotellentrén får den dubbelturboladdade 3,8 liters V8:an asfalten att skaka under min McLaren 620R. Även parkeringskillen, som ser ut att nätt och jämnt ha åldern inne för att få köra bil, darrar en smula. ”Är det där Sennaracingstolarna?” säger han och är plötsligt helt ointresserad av alla andra bilar på parkeringen. Trots att 620R bara kommer att tillverkas i 225 exemplar, varav endast 70 kommer att exporteras till USA, är den vida beryktad. 620R är höjdpunkten i McLarens Sports Series, en gatversion av märkets FIA-godkända 570S GT4-racer, med samma motor och kolfiberchassi men inte strypt av motorsportbegränsningar.
På öppna motorvägar känns den 611 hästars kupén med 620 Newtonmeters vridmoment vid 3 500 varv som en renodlad racer, även om de dubbla kopplingarna sköter den sjustegade växellådan med civiliserad precision. Väggreppet är fantastiskt tack vare en ny frontspoiler, luftintag på kolfiberhuven och den stora vingen baktill som är ställbar i tre lägen. Allt som allt resulterar det i 185 kilos ”downforce” i 250 km/tim. Den superpotenta motorn och högteknologiska aerodynamiken ser till att den 1 282 kilo lätta bilen klarar 0-100 på 2,8 sekunder. Toppfarten uppges till 322 km/tim. Bromsarna är karbonkeramiska skivor med caliprar i fräst aluminium som klarar vad som helst utan att mattas. Som tillval finns justerbara sportstötdämpare till den dubbla länkarmsfjädringeni aluminium.
Mitt testexemplar har däremot en mer gatmässig fjädring med tre förinställda lägen (Normal, Sport och Track) som även påverkar vägegenskaperna och motorkaraktären. Varje vettig köpare borde välja racingfjädringen, annars missar man hela poängen med den här bilen. För att banta ner vikten så mycket som möjligt har man skippat handskfacket och golvmattorna. Ljuddämpningen i kupén är minimal och vid tomgång vibrerar backspeglarna så våldsamt att de blir oanvändbara. Bruset från luftintaget bidrar till den allmänna kakafonin. Med tanke på allt oväsen i förarmiljön krävs det ett udda sinne för humor för att välja optionen med en Bowers & Wilkins-stereo med tolv högtalare. Två tillval för den som tänker köra på bana är Pirelli-slicks och sexpunktsbälte. 620R blir den sista bilen i McLarens Sport Series och troligen den sista som drivs enbart med fossilt bränsle. Deras nya hybrid Artura beskrivs som den logiska vägen mot framtiden. Men en sak är säker: Med en prislapp som börjar på 275 250 dollar passar den bra på önskelistan för alla som vill sätta sig i respekt på motorklubben… eller imponera på hotellens parkeringskillar
STAMTAVLA OCH KÖRGLÄDJE Ferrari 812 GTS
Vi börjar med det starkaste försäljningsargumentet: Ferrari 812 GTS (Gran Turismo Spider) är den motorstarkaste cabmodellen på marknaden. Men det finns mer att berätta. Även om Ferraris recept för den ultimata GT-bilen inte har förändrats speciellt de senaste 50 åren är detta Maranellos första serieproducerade frontmotoriserade V12 cabrioletsedan den legendariska 365 GTS/4 Daytona från 1969, och bakom ratten på nya 812 GTS inser man att den har varit väl värd att vänta på. Alla som är bekanta med 812 Superfast kommer att känna sig som hemma i 812 GTS. Båda modellerna delar samma specifikationer, effektsiffror och utseende, åtminstone nedanför dörrstolparna. Och specifikationerna är imponerande, med den 6,5 liters V12:ans 789 hästkrafter och 718 Newtonmeter vridmoment (vid 8 500 respektive 7 000 varv). Trots de astronomiska siffrorna är effektkurvan mjuk och linjär vid lägre varv, med 80 procent av det maximala vridmomentet redan vid bara 3 500 varv.
Men när mätarnålen närmar sig 6 000 förvandlas dr Jekyll till mr Hyde. Accelerationen kan bara beskrivas som explosiv, ackompanjerat av ett vrålande crescendo från insug och avgassystem när motorn tjuter sig upp till maxvarvet på 8 900 v/min. Vi testade aldrig den uppgivna toppfarten på 340 km/tim men tvivlar inte på att det är möjligt. Som det anstår en sann Grand Tourer levererar 812 GTS mycket mer än bara acceleration och fart. Med en torrvikt på 1 599 kilo är den stora GT:n lika smidig som den är snabb. Bakhjulsdriften garanterar sportig känsla, och viktfördelningen på 47:53 ser till att det blir både kul och spännande när man börjar testa gränserna. Bakänden sticker gärna iväg när du provocerar vägegenskaperna.
Samtidigt är 812 GTS utrustad med Ferraris senaste dynamiska kontrollsystem som till exempel Ferrari Power Oversteer (FPO) som hjälper till att räta upp bilen om du går på tvären genom en kurva. Den sjustegade automatlådan med dubbla kopplingar växlar effektivt och självsäkert, medan de rejält tilltagna karbonkeramiska bromsarna som fyller upp 20-tumshjulen blixtsnabbt får ner farten till noll. Invändigt är skinninredningen perfekt, och ratten är ett under av ergonomisk elegans med nästan alla kontroller inom en tummes räckhåll. Varvräknaren är så centralt placerad som man väntar sig och den ljuvligt analoga displayen är en välkommen kontrast i en värld av platta skärmar som mest liknar dataspel. Bland andra fullblodsbilar (förutom syskonet Superfast) finns det knappast någon GT som kan matcha den här modellens stamtavla, utstrålning och körglädje. Den är sportbil nog att fortsätta fascinera oss i många årtionden framåt.
ÅSKLEDAREN Lamborghini Sián
Bakom ratten i Lamborghinis 819 hästkrafters Sián frestas jag att släppa loss hybridkupéns fulla kapacitet på de lantliga engelska småvägarna. En uppgift som passar nästan lite för bra för tillverkarens snabbaste modell någonsin. Till skillnad från vissa supersportbilar som är fullt användbara för pendling till jobbet är Sián nästan omöjlig att köra långsamt. I motorvägsfart känns det som om V12:an med 785 hästar och den 34 hästars och 48 volts elmotorn knappt har vaknat. Det är en bil som kräver att piskas hårt, och bör enbart användas till vardaglig körning om du jobbar på en racerbana.
Den är Lamborghinis första (och relativt senfärdiga) modell med hybridteknik. På bolognesisk dialekt betyder Sián ”åskväder”, en ordlek som syftar till eldriften men även till den blixtsnabba accelerationen – bara 2,8 sekunder för 0-100 och en toppfart på 350 km/tim. Jämfört med Lamborghinis Aventador, som är helt beroende av sina tolv cylindrar, är Siáns elförstärkning klart märkbar. Bilen har även ett avancerat regenerativt bromssystem, speciellt utvecklat just för Sián, som omvandlar energin från inbromsningarna till laddning som lagras tills din högerfot begär acceleration. Den extra dosen omedelbart vridmoment finns tillgänglig i hastigheter upp till 130 km/tim, när det går fortare än så stängs elmotorn av automatiskt. Den elektriska motorn får sin laddning från en lättviktig ”supercapacitor” som Lamborghini hävdar ger tre gånger så mycket energi som ett litium-jon-batteri av samma storlek och har tio gånger större laddkapacitet.
Siáns hårresande effekt är paketerad i en formskön estetik som erbjuder visuella sensationer från alla vinklar, från den dramatiska vingen i aktern till den digitala instrumenteringen. Märkets klassiska hexagon går att hitta lite varstans som visuella påskägg, bland annat på backspeglarna och bakljusen. Till och med de dubbla avgasrören är sexkantiga. I likhet med Lamborghinis symbol känns interiören hård och kantig. Den som har erfarenhet av brutala Aventador SVJ kommer att känna igen de stenhårda sätena liksom Lamborghinis typiska startknapp som sitter gömd under en liten skyddande kåpa som flippas upp för start. Mycket påminner om den ikoniska 70-talsmodellen Countach – låg sitthöjd, en hög mittkonsoll och begränsad sikt bakåt. Den dåliga nyheten är att chanserna att äga en Sián är i stort sett obefintliga. Samtliga 82 exemplar som ska byggas är redan förhandsbokade (19 cabrioleter och 63 kupémodeller, siffror som tillsammans bildar året 1963 då företaget grundades). Men det kan ändå vara värt att ta en tripp till Italien. Kort efter min provkörning packades bilen in i bomull och skickades till Bologna för att ställas ut på Lamborghinis museum tillsammans med äldre Lambo-modeller. Ett museum kan kanske framstå som en märklig miljö för att visa upp framtidens sportbil, men det kan bli den enda chansen att se en Sián i verkligheten.
Av: Viju Mathew, Wesley Tudor och Jeremy Taylor
