Från början ville Andreas Martin-Löf inte alls bli arkitekt utan möbelformgivare, ändå är han idag den som har ritat Sveriges dyraste och mest exklusiva våningar. Bland hans senaste projekt finns lyxprojektet La Reserva på spanska solkusten och en prisvinnande 110 fots segelyacht i kolfiber och titan. Samtidigt har Andreas hunnit med att skapa Sveriges absolut billigaste bostäder till ungdomar med projektet Snabba Hus.
Natten innan den här intervjun blir det lite si och så med sömnen. Som allmänreporter förväntas man kunna skriva om i stort sett vilka ämnen som helst, men sanningen är ju tyvärr att jag inte vet särskilt mycket om arkitektur. Kommer stjärnarkitekten att sitta och sucka och himla med ögonen åt mina idiotiska frågor? Men jag hade inte behövt oroa mig, Andreas Martin- Löf visar sig vara lika vänlig och sympatisk som han är blixtrande intelligent. Sedan jag har bett om ursäkt för min okunnighet får vi ett trevligt och intressant samtal där timmarna rusar iväg alldeles för snabbt.
– Det finns en likhet mellan att vara journalist och arkitekt, säger Andreas – att man måste kunna lite om många olika ämnen. Till skillnad från en specialist som måste kunna mycket om just sitt specialområde. En bra arkitekt vet när man behöver fråga specialisterna om råd.
Andreas tar emot i sin (självklart) smakfullt inredda våning på Norr Mälarstrand med sagolik utsikt
över Slussen, Riddarfjärden och Söders höjder. Ett par trappor ner finns firman Andreas Martin-Löf Arkitekter med 30 anställda arkitekter, designers och visualiserare som låter kreativiteten flöda bakom stora svarta skärmar och högar av materialprover. När Andreas inte håller till på Kungsholmen kan man hitta honom i sommarhuset i Aspvik som har synts i SVT:s serie ”Hemma hos arkitekten”, i det just färdigställda huset uppe i bergen på Mallorca, eller i den egenritade miniyachten specialbyggd för Stockholms skärgård. En klart avundsvärd tillvaro, men som Andreas själv uttrycker det:
– Jag hade några tuffa år när jag var yngre då jag tillbringade mycket tid i olika sjukhussängar på grund av en aggressiv hjärntumör, så nu tycker jag att det kan få vara min tur att leva ett gott och roligt liv!
Andreas berättar att ungdomens drömmar om möbelformgivning snart fick ge plats för något viktigare – att bygga bostäder som folk faktiskt vill bo i. Han ansåg tidigt att den svenska bostadsproduktionen var alldeles för slätstruken och sökte sig till Arkitektskolan i Stockholm. Efter den teoretiska utbildningen fick Andreas prova på yrket i praktiken hos sin professor och läromästare Love Arbén. 2009 öppnade han eget och det blev en nästan omedelbar succé.
– Under 2010-talets högkonjunktur ritade min firma över 2 500 bostäder, bland annat de 14 översta våningarna i Karlatornet i Göteborg, lyxvåningarna i Continental Apartments i centrala Stockholm som har kallats Sveriges dyraste bostadsrättsförening och massor av annat.
Det blev även många hem till privata kunder från Sveriges finans- och techelit. Allt snurrade på i en rasande takt de där åren.
Så hur går det till att skapa Sveriges mest exklusiva bostäder? Vad är hemligheten?
– Det handlar delvis om att förstå målgruppen och rita sådant som passar dem. Men arkitektyrket har funnits i 7 000 år och vissa saker är konstanta oavsett vilket slags bostäder det handlar om. Att ta hänsyn till väderstreck och ljus, att använda bra material, att göra kloka och genomtänkta planlösningar. Vilka trender som gäller för tillfället är en fråga som får bli sekundär då projekten är så långa. Karlatornet i Göteborg tog nio år att genomföra från min första planlösningsskiss till inflyttning i höst, och under den tiden hinner trendcykler komma och gå…
Men Andreas Martin-Löfs karriär har inte enbart handlat om bostäder. Trots att han inte tillhör dem som är uppväxta på sjön designar han även båtar, och har just vunnit den prestigefyllda utmärkelsen World Superyacht Award. Hans vinnande bidrag Zemi är en 110 fots kolfibersegelyacht ritad tillsammans med Malcolm McKeon och byggd av varvet Baltic Yachts i finska Jakobstad.
ZEMIS SALONG och glasade superstructure.
COCKPIT med basad teak.
– Namnet kräver en förklaring. Ägarfamiljen har seglat mycket i Karibien. Där finns triangulärt huggna Zemi-stenar som är en sorts skyddsgudar för familjen. Att båten heter Zemi anspelar också på projektteamets strävanden mot att bygga en båt utan utsläpp, alltså zero emissions.
Andreas tycker att yachting- industrin de senaste decennierna själv har skapat sig ett ganska dåligt rykte. Motoryachter som bara växt och växt både till storlek och antal och dessutom ofta förknippats med en ”tacky” inredningsstil. Ofta är båtarna så lika varandra att det knappt går att se skillnad på dem och många är inte ens särskilt sjödugliga.
– Jag vill blicka tillbaka till tiden då båtar var vackra, som till exempel Christina O som var Aristoteles Onassis vackra yacht. Men självklart idag i kombination med modern klimatsmart teknik.
Andreas berättar att Zemi drivs med ett elektriskt litiumjon-system och har ett ”vattenkraftverk” som laddar batterierna under gång. Båten klarar sig visserligen inte utan dubbla dieselgeneratorer, men de är i alla fall godkända enligt de senaste utsläppskraven.
Invändigt är miljön clean men ombonad, med material som valnötsfanér, textilier och kalksten – som dock bara är en tunn yta limmad på ”honeycomb” i aluminium för viktens skull. Allt på Zemi är gjort med tanke på att spara vikt och den 33 meter långa yachten väger bara 132 ton (vilket alltså är en låg siffra i sammanhanget).
– Under byggprocessen pendlade vi fram och tillbaka mellan Bromma och Jakobstad med ett litet propellerplan för att följa arbetet. Båtens ”piece de resistance” är ett centralt trappräcke som vi tvingades göra om flera gånger innan vi blev helt nöjda.
Andreas berättar att en gyllene regel för arkitektkontoret är att försöka lösa två problem med bara en lösning. I båtens inredning löste han hela tre problem med kolfiberprofiler i taket som förutom att fungera som handtag även innehåller ventilation och integrerad belysning. Utvändigt har båten en sparsmakad palett bestående av varmt brun skrovfärg ton i ton med de nästan svarta fönstren i skrovsidan. Däcket är av teak med detaljer i mattblästrad titan. Masten i kolfiber har givits en kulör nära titanets ton för att hålla nere antalet intryck till ett minimum. Seglen är mörka för att skapa en enhetlig och harmonisk look.
– Jag följde själv med ombord under den kända tävlingen ”Bucket regatta” på Sankt-Barthélemy, det var en fantastisk upplevelse.
2. NORRA FASADEN av villan med genomblick mot Gibraltarklippan och blommande jakarandaträd.
Ett annat av Andreas Martin-Löfs många projekt som är lite extra värt att titta närmare på handlar om ett av Europas mest exklusiva områden, La Reserva de Sotogrande mellan Marbella och Gibraltar. Staden grundades i början av 1960-talet av industrialisten Joseph McMicking med Palm Springs som inspirationskälla. Idag finns några av världens bästa golfbanor här men också något så ovanligt som
en välkänd hästpoloklubb med sju banor och turneringar i världselitnivå. Det senaste utvecklingsprojektet i Sotogrande heter La Reserva och är en ny stadsdel i ett naturskönt böljande landskap och med en stor konstgjord lagun – Spaniens hittills största.
På en höjd mitt i området finns sju tomter på 10 000 kvadratmeter vardera och där kommer ”The Seven”, sju extremt påkostade och unika villor, att byggas och Andreas är en av de sju arkitekter som har blivit utvalda att rita en av dessa.
– I södra Spanien har jag lärt mig mycket om textur, patina och ett annat sorts ljus. Även månen ser annorlunda ut här jämfört med Sverige. Genom att rama in Mons Calpe, Gibraltarklippan, med huvudbyggnaden har mitt designförslag utvecklats kring att hitta modernitet inom den andalusiska traditionen. Villan jag ritat är minimal till sitt utseende men erbjuder en rikedom i den rumsligt komplexa interiören och i den varma paletten av material och fokus på hantverket.
Andreas påpekar att vi nordbor ju gärna vill släppa in solen medan spanjorerna helst stänger ute hettan och sandstormarna, därför kan man få båda delarna tack vare en kvadrat av glasväggar på innergården som kan sänkas ner i golvet. Från villans huvudingång ser man Gibraltarklippan rakt igenom huset, och från villan går tunnlar ner till gästrummen. Bygget kommer att påbörjas så snart konceptet har blivit sålt. Allt som allt kommer prislappen troligen att landa på 15 till 20 miljoner euro.
– Jag började rita på detta projekt för sju år sedan. Nu har den stora lagunen, vägarna och övrig infrastruktur kommit på plats. Min dröm är att hitta en köpare av villan som vill utveckla de ganska djärva idéerna för denna tomt tillsammans med mig. Idag finns grunden till projektet. Det blir både roligare och lättare att rita klart byggnaden för en specifik familj, säger Andreas.
– Det gör mig inget att detta projekt går relativt långsamt. Yrket jag har valt är så enormt erfarenhetsbaserat, man samlar in mer och mer kunskap ju äldre man blir. Mina bästa skapelser har jag nog fortfarande framför mig.
Text: Thomas Wiman
