RUM FÖR LEK

I en exklusiv förort till New York City har ett framgångsrikt par designat en lugn reträtt från stadens stress – även om den har en biograf och en bowlinghall.

Efter år av att ha bott i förorten New Jersey bestämde sig en krävande musikchef och hennes lika framgångsrike make för att prova på livet i ett höghus i Manhattan. Men trots att båda är födda och uppvuxna New York-bor bekräftade deras korta konfrontation med downtowns oljud att de behövde den typ av utrymme och integritet som de troligtvis inte skulle hitta i Amerikas största stad.

Paret längtade efter en fridfull reträtt där de kunde koppla av på kvällen, men en som var full av lyxiga bekvämligheter som skulle göra det enkelt att bjuda in sina vänner och vuxna barn. I stället för att ge upp de lyxiga hotelliknande förmåner som stadens bästa byggnader nu erbjuder – inomhus- och utomhuspooler, välutrustade gym och spa, biografer och liknande – bestämde de sig för att söka efter dem tillbaka över Hudsonfloden i Alpine, New Jersey. Den välbärgade förorten har länge varit uppskattad för sin tysta avskildhet och sina storslagna bostäder. Men ingenting på marknaden kom nära att uppfylla deras förväntningar.

– Vi skulle ha köpt något färdigt eftersom vi inte är så intresserade av för mycket arbete, säger VD:n, som bad om att få vara anonym. Jag är alltid upptagen och, du vet, att bygga ett hem – det är ett jobb. Det är ett heltidsjobb.

Även om det i princip innebar att börja från början köpte de ett ofärdigt spekulationshus på en två tunnland stor tomt i början av 2020. En bostadsutvecklare hade rivit den tidigare byggnaden på tomten för att göra plats för en ny struktur, men endast stommen hade rests. Tack och lov stämde dess rena linjer och relativt enkla arkitektur väl överens med parets personliga stil. Och de gillade att det stod i kontrast till de mer utsmyckade exteriörerna på de äldre grannarnas herrgårdar.

– Vi är nya. Ingen överlämnade någonting till oss förutom problem, säger ägaren med ett skratt. Därav tycker hon att det är passande att, oavsett om du är på den färdiga markens ”motor court” eller i bostadsutrymmena, så känns allt nytt, hårt förvärvat och medvetet – och roligt.

För att slutföra de nya boendeplanerna anlitade paret Jeffrey Beers International, en arkitektur- och designfirma som hade arbetat med olika projekt för de företag de leder. Det gjorde heller inget att firman var ansvarig för ett av deras favorithotell.

– Vi arbetade med Cove Hotel på Atlantis i Bahamas, och anledningen till att de kom till JBI var på grund av det projektet, säger Tim Rooney, en av delägarna på firman som övervakade hemmets design och konstruktion. Det har den här fantastiska centrala huskroppen, som flera mindre individuella utrymmen mynnar ut ifrån.

I ett hus på dryga 2 000 kvadratmeter är ”mindre” ett relativt begrepp. En serie generösa vardagsrum strålar ut från entréplanets spinnliknande korridor, inklusive ett formellt vardagsrum, ett TV-rum och en matsal som är designad för att rymma 20 personer – en siffra ägaren betonar var nödvändig för att bekvämt kunna ta emot hennes barn, deras partners och de andra familjemedlemmar hon regelbundet bjuder in till måltider.

– Dessutom, tillägger hon: det kan alltid vara färre, men med fler personer än så blir det en fest, inte en middag. I andra änden av hallen i köket döljer en uppsjö av Poliform-skåp vardagens alldagliga föremål. Dörrar i glas med samma återkommande rutmönster omger de stora kyl- och frysenheterna, och visar upp en sofistikerad samling porslin och keramik från märken som Bernardaud och Hermès.

– De är hårt arbetande människor, och det finns en noggrannhet som följer med det, säger Rooney om parets noggrant organiserade utrymme. Varje rum berättar en liten historia om deras personlighet, och jag tror att det är det som gör det till ett hem.

Ta som exempel det mörka, mysiga cigarrummet längs korridoren. Längs en vägg utformade Rooneys team sex bås med klimatkontrollerade golv-till-tak specialbyggda hyllor som lagerhåller tillräckligt med fina årgångar och champagne för att hålla en vinbar i gång under en lång helg. Några utvalda flaskor cognac visas med samma omsorg som Harry Winston skulle applicera på sina skyltfönster. På den motsatta väggen rymmer ett annat rutliknande arrangemang av hyllor fler sällsynta spritsorter samt mannens samling av moderna skulpturer, medan två integrerade humidorer importerade från Tyskland håller rummets höjdpunkter nära till hands.

Rummet intill är så enormt att det krävdes ett par kristallkronor och tre stora marketeri-designade soffbord, som specialtillverkades på Bali av Etienne de Souza, för att inte se tomt ut. I de ursprungliga ritningarna kallades det för en balsal, och ägarna hänvisar fortfarande till det som sådant, men de har inrett det som ett stort samlingsrum. På vardera sida om dess Cream de Lyon-kalkstensspis finns fler hyllor, tillverkade av eukalyptusträ, som visar böcker och andra konstföremål. Det finns tillräckligt med fyrkantiga vita Minotti-soffor här för hela gänget att sitta, vilket gör det till en praktisk plats att höja ett glas innan man beger sig till matsalen – eller att njuta av kanapéer och cocktails innan man går ut till den välskötta trädgården.

– Det underbara här är verkligen ljuset och öppenheten med fönstren på båda sidor, säger Rooney. En fin dag kan du öppna upp här, och terrassen går rakt ut till poolen.

När det är för kallt för att simma utomhus kan paret använda simbassängen i källaren, där utvalda bekvämligheter understryker husets resort-liknande standard. Spa- komplexet inkluderar ett gym, ett massage- och behandlingsrum samt en bastu. Det finns även en frisörsalong, som ägaren säger att hon lät installera så att hon kunde arbeta hemifrån och fixa håret – en frekvent professionell nödvändighet, som även sparar tid.

– Jag känner inte ens att det är lyxigt, säger hon. För mig är det mer som en nödvändighet. Paret betraktar den professionella tvåfiliga bowlingbanan, som också ligger på nedre våningen, som ett annat sätt att optimera sina begränsade fritidstimmar.

– Bowling är ett spel som vi älskar och som vi inte hade spelat på länge, säger hon, för vem har tid att gå till en bowlinghall? Den är dekorerad med neonljusskyltar som hyllar konstnären Tracey Emins konst. Ett konstverk ovanför sittområdet säger ”Family Feud”. En annan, över käglorna, ”No One Wins!” som om den skulle psyka ut några särskilt ambitiösa spelare.

På andra sidan korridoren finns en biograf som används av maken varje torsdag och söndag när det är fotboll, för att dra nytta av dess stora skärm och ljudsystem. När det är dags för filmkväll finns det en ljusröd serveringsdisk precis utanför, fylld med Swedish Fish och Sour Patch Kids, bland annat godis och snacks. En popcornmaskin som skulle passa in på en AMC-franchise är gömd bakom en inbyggd skåpdörr. Foajén till biorummet har också ett par Keith Haring-målningar, en del av parets växande samling av samtida konst, som också inkluderar verk av Jean-Michel Basquiat, Damien Hirst och Olafur Eliasson.

De privata utrymmena är lika genomtänkta och luftiga som de mer offentliga. På andra våningen finns fyra sovrumssviter, inklusive Masterkomplexet. Båda ägarna har sina egna spa-liknande badrum och garderober i storlek som en studiolägenhet. När ägaren frågas om hennes favoritplats i huset pekar hon på sitt ordentligt ordnade omklädningsrum.

– Jag har haft walk-in-garderober tidigare, men inte som den här, säger hon.
Sedan finns det utrymmet där hon säger att hon spenderar mest tid: ett bibliotek med dubbel takhöjd, fyllt med böcker, keramik och signerade minnessaker från hennes decennielånga karriär.

– Vi tänkte på varje enskilt hyllplan när vi dekorerade rummet, säger hon – en insats där inredningsdesignerna på New York-baserade Pembrooke & Ives, som samarbetade med Rooney och hans kollegor, var till stor hjälp.

– Jag trodde att jag kunde fylla hyllorna själv, tillägger hon. Insåg inte att det finns en konst i det här – jag hade ingen respekt för det. Men det har jag nu!

Deras dedikerade insats innebär att ”varje objekt betyder något”, från ett par spetsiga skulpturer av den danska konstnären Barbro Åberg till de olika litteraturvolymerna på hyllorna. Förutom konst- och designböcker finns det böcker dedikerade till framgång, kreativitet och arbetskultur, inklusive Alan Deutschmans Change or Die och Hugh MacLeods Ignore Everybody.

– Det är en plats där jag arbetar, och jag älskar att arbeta, säger hon. Och jag kan fokusera och känna mig fridfull där. Men även de privata delarna av huset ger gott om plats för skoj. Ovanför kontoret finns det ett ”gaming room” för familjen – tillräckligt stort för ett biljardbord, överblickat av konstnären Russell Youngs diptyk av en ung Muhammad Ali, och innehåller två arkadspelkonsoler och en inbyggd bar. Ett fyrkantigt soffbord är omgivet av en modulär soffa där familjen kan titta på TV. Det är också där ägaren raljerar som den självutnämnda Alfapet-drottningen.

– Min son blir väldigt upprörd när jag vinner, säger hon.

Att vinna är naturligtvis vad hon gör (skyltar i bowlinghallen till trots), och nu när byggprojektet är avslutat fungerar huset som en slags trofé i sig själv. När hon kommer hem efter en lång dag fylld av affärsförhandlingar får hon känslan av att ha åstadkommit mycket.

– Det får mig att känna som, wow, du gjorde det.

Text: JUSTIN FENNER
Foto: EMILY ANDREWS