Med ett gediget driv, talang och en fantastiskt positiv inställning klättrar racingföraren Linus Lundqvist högre för varje år. Inte nog med att han redan kör i Indy Lights-serien, han har också kört det klassiska Rolex Daytona 24-timmarsracet i USA.
För Robb Report berättar Linus om hur hans racingintresse började, hur drömmarna går och vad som är hans mål.
Man blir mäkta imponerad av att läsa om Linus racingkarriär. En så ung svensk talang som redan har hunnit med enormt mycket och bara klättrar vidare. Spontant tror man att uppväxten måste ha inneburit bara racing, att han är född med det i blodet. Men riktigt så var det inte för Linus.
För racingförare brukar det komma från någon i familjen som tävlar eller har inblick i branschen. Linus har ingen i familjen inom racing utan bilintresset kommer från honom själv! Det fanns där tidigt, innan han ens kunde gå hade han intresse för bilar. Och det gav sig aldrig utan tvärtom, det blev bara starkare med åren.
– När jag var sju år blev jag av en slump introducerad till go-cart. Jag var med familjen på ett nöjesfält i Finland där det fanns en bana som hade en tandem-go-cart som jag fick åka med min bonuspappa. Det blev ett minne för livet! Jag kände direkt att det här var det coolaste jag någonsin hade varit med om.
Linus fick blodad tand och fortsatte köra när han kom hem till Stockholm och provade flera gånger att köra go-cart själv. Det gjorde att intresset och drivet för körning blev ännu starkare.
– Jag hade en enorm kärlek och stöttning från mina föräldrar som fanns där för mig hela vägen. De till och med köpte en go-cart som vi lastade in i bilen och så åkte vi på min första go-cart-tävling i Gävle 2007. Då var jag åtta år.
En svindlande karriär följde med stora framgångar i både Sverige, Europa och USA. Tre formelbilstitlar i tre olika länder. 2016 vann han svenska Formula STCC Nordic, 2018 tog han hem brittiska Formel 3-mästerskapet, och 2020 dominerade han kraftfullt på sin väg mot titeln i Formula Regional
”Jag hade en enorm kärlek och stöttning från mina föräldrar som fanns där för mig hela vägen”
Americas i sin USA-debut. Sedan 2016 har han vunnit 41 race och stått på pallen totalt 72 gånger.
Idag är Linus 22 år och under racingsäsongen, februari till oktober, bor han i USA, i Indianapolis som är motorsportens hjärta. På plats är det ett stort community med unga förare från hela världen som blir nära vänner eftersom de spenderar mycket tid tillsammans, både på fritiden och inom racingen. När oktober kommer åker han hem till Sverige i tre månader för att träffa familj och vänner.
Årets säsong är mycket betydelsefull för Linus. Nästintill avgörande, hans stora dröm och mål är IndyCar som han har kört test med.
– Att få köra testdag i en IndyCar var bästa dagen i mitt liv och min dröm är att köra Indianapolis 500 och bli den andre svensken som vinner!
Säsong 2022 tävlar han i Indy Lights, hans andra säsong och det är första gången i karriären som han tävlar i samma serie två år i rad. Och det ser han som en stor styrka för erfarenheten från tidigare säsong blir till en fördel som ger övertag.
Vilka är dina styrkor på banan?
– Jag är stark på att kvala, sätta ihop ett varv, det kanske inte är supervarvet alla gånger men vi är konstant topp två eller topp tre. Jag är också bra på att lära mig nya banor snabbt, en fördel i USA där man inte får så många testdagar. Dessutom är jag också feedbacksmässigt vass på att kunna ställa in bilen, känna av smådetaljer som behöver finjusteras för att kunna köra ännu lite snabbare.
Finns det något du behöver bli bättre på?
– Man har alltid detaljer man kan förbättra och jag behöver bli bättre på att vara ännu lite vassare på för- sta varv, avancera från min position, ta en extra risk, tänka till lite extra för att alltid komma framåt i första varvet.
Vilka är utmaningarna i ett race?
– Det är flera detaljer som är oerhört viktiga, men framför allt balansen när det gäller hur mycket man kan pusha. Det är en timmes race med samma däck där det gäller att ha fingertoppkänsla för hur mycket kan man pressa i början utan att ta för mycket på däcken för att behålla fäste till slutet. Det är en oerhörd fin balans och kräver känsla för att veta när man ska pusha eller spara.
Känns det tydligt under körning hur däcken ter sig?
– Man känner det tydligt, från varv till varv. Efter ett varv kanske man känner att man legat på för hårt och då får man vara mer varsam på kommande varv.
Racing handlar inte bara om att kunna köra fort utan det är helheten som är viktig och det ställer höga krav på förarna både fysiskt och psykiskt. De ska klara av påfrestningen som kroppen utsätts för och samtidigt kunna hålla den knivskarpa fokuseringen som krävs. Det kan handla om millisekunder om det går bra eller inte och det kan till och med handla om att man inte håller sig kvar på banan om man missar. Linus som nu bor i USA ger allt för körningen och tränar både fysiskt och mentalt.
– Dagligen jagar vi hundradelar, vi måste vara bäst på det vi gör och se till att man är i sitt yttersta på alla sätt.
De ofantliga krafterna som förarna utsetts för gör att de behöver träna nacke och axlar mer noga än andra idrottare. Mycket för G-kraften och eftersom bilarna inte har någon servostyrning måste de träna upp en otrolig styrka i de muskelgrupperna.
– Om man kör en gammal Volvo eller Saab utan servostyrning och tänker den styrningen gånger tio, det är vad vi har att arbeta med. Det är en av de detaljer som är jobbiga för oss förare.
I högre hastigheter blir det ännu tyngre eftersom det inte finns någon motor som hjälper till i styrningen. Det är föraren som direkt svänger hjulen. Ju snabbare man kör, desto mer tyngd på framdäcken. Har man en kurvhastighet på 250 km/h krävs det också otrolig muskelkraft för att kunna svänga på hjulen. Därför är styrketräning en oerhört viktig del men också konditionen. Den måste vara på topp eftersom det är så stor påfrestning och har man inte konditionen är det svårt att hålla fokus. Dessutom har klasserna olika viktnivåer vilket gör att förarna inte får väga för mycket. Bil plus förare har en minimivikt och förarna vill ligga så nära den som möjligt för att inte behöva köra med onödiga kilon.
Ni kör ofta i hastigheter som 300 km/h, är du någonsin rädd?
– Nej, jag är aldrig rädd för att tappa kontrollen, krascha eller skada mig, utan det jag är rädd för är att åka av så jag tappar placering, förlorar en pallplats eller får dåliga resultat.
Får man träna på hur man ska göra om man råkar köra av banan?
– Vi får inte träna men vi blir tillsagda vad vi ska göra. Det som är det första man får lära sig, som de tjatar på en, om är att sekunden innan man kraschar in i en mur eller däckbarriär ska man alltid släppa händerna från ratten. Det är för att vi inte har någon servostyrning och när däcken vrider sig, så vrider sig ratten lika snabbt och är tummarna i vägen bryter man dem. Man försöker alltid in i det sista rädda situationen men precis innan, om det inte går vägen, ska man släppa ratten. Det är en reflex man får träna in. Vi fick också tidigt lära oss att sikta med den delen på bilen som är billigast!
I Indy Lights ingår vanliga banor, stadslopp och ovaler.
Den ekonomiska delen ser man inte om man inte är inne i racingvärlden. Det är något som förarna jobbar med hela tiden för att få ihop budgeten för säsongen. Det tar mer tid att jaga sponsorer och samarbeten än vad själva körningen tar.
– Mitt mål och min dröm är att nå den nivå där man inte behöver jaga pengar utan man istället får betalt för att köra. Jag är nära att snart kunna komma över den tröskeln. Jag vill vinna den här säsongen, för om jag lyckas ta hem mästerskapet i Indy Lights så klarar jag det gyllene klivet som är IndyCar.
”Mitt mål och min dröm är att nå den nivå där man inte behöver jaga pengar utan man istället får betalt för att köra.”
Med det drivet, talangen och jädrar anamma som Linus har finns alla förutsättningar. Att han lyckades komma med i Rolex Daytona innebar massor av hårt arbete och tjatande från Linus. Det är tack vare sina otroliga framgångar kombinerat med att han är så driven som han lyckas öppna de dörrar som gjorde att han fick köra i det legendariska 24-timmars loppet Rolex Daytona som han dessutom redan kört för tre år sedan.
– Jag och en kompis åkte dit till förra årets sista klass, vi gick runt i depån och presenterade oss själva hos varje team. Berättade vilka vi var och det var en del som var intresserade och under vintern var det en som hörde av sig och undrade om jag ville vara med och tävla. Det blev ett självklart ja!
Tyvärr tvingades teamet att bryta 2022 års upplaga av Rolex 24 på Daytona på grund av ett generatorhaveri i den sjätte timmen.
Inför tävling, är du någonsin nervös?
– Jag upplever alltid nervositet och det gillar jag för det visar att man bryr sig om det man gör och rätt mängd nervositet gör att man tänder till. Det gäller bara att ha det under kontroll och det har jag idag, jag vet vad jag behöver.
Hur laddar man upp inför en tävling?
– Genom att alltid vara väl förberedd, jobba igenom banan i simulatorn noga, komma in i ett bra mindset. Jag studerar också data och videos från tidigare race eller testdagar, där jag tillsammans med teamet bygger upp en plan hur vi ska gå igenom helgen som exempelvis att lägga upp kvalet.
Simulator, hur fungerar det?
– Simulatorer har vuxit fram under senare tid. Om man tänker sig ett bilracing-TV-spel med ratt och pedal och uppgraderar det ordentligt, man lägger till ett par hundratusen kronor. Där har vi en simulator som vi förare jobbar med. Det simulerar så likt som möjligt den bil vi kör och den bana vi ska köra. Det är ett bra verktyg, men inget som kan ersätta riktig körning. Men det är ett bra komplement.
Racing är fruktansvärt dyrt och simulatorer har underlättat i pandemitid, dessutom finns även en ekonomisk aspekt. Att boka bana, ta med all utrusning med bil, bränsle, transport och alla tekniker, ingenjörer med flera som ingår i teamet blir väldigt dyrbart vilket gör att det blir svårt att genomföra ofta.
Mer info om Linus Lundqvist och tävlingskalender finner ni på linuslundqvistracing.se
–
Text: Mia Litström
Foto: Mattias Persson/Motorsport Publication
