I New Yorks Hudson Valley blir en hundra år gammal lada som ny med elegant enkelhet.
Att renovera ett hus utan traditionella väggar är en utmaning för alla inredningsarkitekter. Men för Todd Raymond fungerade bjälkarna i en 300-årig lada som expertguider när han uppdaterade ett Hudson Valley-hem för ett par New York-advokater som letade efter ett weekendhus.
– I stället för konventionella väggar hjälpte bjälkarna till att skapa hörn i varje utrymme, säger Raymond.
Och det här är det coolaste: bjälkarna rör oftast inte vid resten av byggnaden. – De ligger 30 meter från väggarna, säger han.
Ladan var ursprungligen en holländsk struktur som först byggdes upp i Vermont innan den flyttades till Millerton, New York, mellan 2003 och 2004, där den fick nytt liv av arkitekten och professorn Preston Scott Cohen från Harvard Graduate School of Design. Rummen på den nedre våningen, från matsalen och loungen till vardagsrummet och köket, flyter in i varandra över golv av polerad betong prydd med shearlingmattor. Raymond tog bort den gamla, fula lönngula färgen från dessa bjälkar och målade dem elegant svarta.
– Det var tomten som klienterna först blev förtjusta i, säger Raymond.
Men ladan blev ingen besvikelse.
– När du befinner dig i utrymmet känner du hur majestätiskt det är och ser skönheten hos bjälkarna, och då är det sista du vill göra att täcka över dem, säger ägaren, som önskar vara anonym. Vi är en familj på två personer och en hund. Vi har ofta bjudningar. Vi har många gäster. Vi är väldigt bekväma med att bo i det här utrymmet, det känns väldigt naturligt.
Hemmets övergripande estetik är enhetligt enkel på första våningen och innehåller en rad signaturverk, till exempel ett betongbord av James De Wulf, ett vintage-cocktailbord av Paul Kingma och en vilstol av Hans Wegner. De flesta av dessa föremål är svarta, liksom nästan alla möbler på nedervåningen. Raymond säger att nyansen, även om den kan tyckas potentiellt okonventionell, fungerar bra som en neutral färg och ett sätt att knyta ihop delar av ett projekt.
– Detta kändes särskilt bra att göra här i det här hemmet eftersom det gav en fin, stödjande roll och bakgrund till alla bjälkar, vilket gjorde att de vackra honungsbruna tonerna i träet kunde sticka ut.
Den öppna planlösningen gjorde det också möjligt för Raymond att lägga till några överraskningar på vägen, till exempel en lounge som ligger intill matsalen och vardagsrummen. Utrymmet är förankrat av en bönformad Julep-soffa och erbjuder ett alternativ till att ta emot gäster i vardagsrummet.
– Det är en perfekt plats för morgonkaffe eller cocktails, säger han.
Många av hemmets mest speciella detaljer krävde extremt känslig installation. Raymond köpte en svart Workstead-ljusarmatur och fick sedan sitt team att bygga en ställning för att hänga den från ett 12 meter högt tak.
– Vi valde det på grund av dess enkelhet, säger han. Dramat når full effekt här med ett fall på 12 meter intill de mycket snygga och minimala armaturerna. Matbordet är i betong med en pajformad utskärning.
En eldstad med industriell styrka dominerar vardagsrummet och tjänar dubbla syften.
– Det är ett arkitektoniskt element som lägger till en aspekt av brutalistiskt drama, säger Raymond. Jag tror att den släta betongen samspelar med de enkla geometrierna i hela hemmet.
Arbetet med utrymmet med tre sovrum, som köptes strax innan covid slog till, saktade ner under pandemin. Hälsofrågor och leveransförseningar förlängde byggnadstiden ytterligare.
– Själva ladan var redan där och vi hade gjort renoveringsarbetet, men vi hade inte så mycket i möbelväg, säger ägaren. Det uppstod en del problem med försörjningskedjan som vi fick hantera. Det var en sådan viktig tillflykt för oss under pandemin, vi hade tur som kunde vara där. Det kändes inte illa alls.
De nöjen som förseningen gav upphov till gör att det känns värt det.
– Sovrumsfönstren är så stora att det känns som om man sover i en ”trädkoja”, säger Raymond.
Han är särskilt stolt över passagen, hemmets entréutrymme som också ger en glimt av egendomen.
– När du går in genom ytterdörren är det här det första rummet du kommer in i, säger han. Det är långt och smalt, så vi ställde ett informellt matbord i bortre änden så att man har utsikt därifrån. Paret är kända för sin gästfrihet – och gästernas initiala reaktioner första gången de kommit in i ladan har varit ovärderliga.
– När folk ser det för första gången kommer en chock och en inandning, eftersom det känns som en katedral, säger ägaren. Vi har definitivt inte fått några klagomål.
Om man föredrar att hänga utomhus, erbjuder eldstaden, som ligger på en bädd av stenar omgiven av svarta adirondackstolar, verkligen fantastiska solnedgångar.
– Varje gång vi sitter runt eldstaden tänker vi ”Wow, det här är en helt otrolig del av världen”, säger ägaren. Det Todd har gjort, vilket är väldigt fint, är att han har tagit det här mycket stora vardagsrummet och gjort om det så att det känns som att utrymmena inte är hopklumpade.
I slutändan handlar det om perspektiv.
– Att ligga på dessa betonggolv och titta nio meter upp mellan bjälkarna är magiskt.
Text: Robert Rorke
Foto: Adrian Gaut
