Det är synnerligen enkelt att överskuggas av tidernas främste sångare- låtskrivare, i synnerhet när denne är ens egen bror. Mike McCartney har genom sina kreativa färdigheter utmärkt sig på ett ypperligt vis; något som hans son Sonny också visat på senare år.
PORTÄTT AV Mike McCartney, fotat av sonen Sonny.
Under tidigt 40-tal var Liverpool, som många andra städer i Europa, inte en trygg plats. Andra världskriget pågick och ingen visste hur framtiden såg ut. En ljusglimt för det äkta paret Jim och Mary var att de blev föräldrar till två söner. Först Paul, och sedan Michael. Vi talar såklart om McCartney-bröderna. Paul och Mike (som han kallas) hade en fin relation sedan barnsben, och försökte göra livet roligt trots de svåra omständigheterna under efterkrigstiden i Liverpool. Situationen blev ännu svårare när deras mor avled i bröstcancer. Paul var fjorton år gammal, och Mike var tolv. Deras relation stärktes.
Paul McCartney följde sin fars fotsteg gällande intresset för musik. För att göra historien kort så träffade Paul sin framtida kamrat John Lennon i juli 1957. Och resten är, som man brukar säga, historia. Fadern Jim var mer lagd åt det klassiska hållet gällande musik, vilket bland annat fick honom att kritisera refrängen i Beatles-låten ”She Loves You”. Jim föreslog att de skulle sjunga ”She Loves You, Yes, Yes, Yes” istället för ”Yeah, Yeah, Yeah”. Det var för amerikaniserat, ansåg han. Men Paul och John stod emot.
Mike McCartney, eller Mike McGear som han professionellt kallas, är ansvarig för några av de mest ikoniska och viktigaste fotografierna på Beatles under deras tidiga år. Åren innan kändisskapet. Mike var en så pass flitig fotograf att Beatles-managern Brian Epstein gav honom smeknamnet ”Flash Harry”. Mike har själv uttryckt att han ”följde med Beatles överallt”. Hans betydelse för Beatles under de tidiga åren går inte att överskatta. Utan Mikes kamera hade Beatles tidiga år enbart kunnat beskrivas med text, nu kan det även beskrivas med bilder.
Vi träffade Mike i hans hem i Liverpool och fick möjlighet att ställa ett antal frågor i samband med hans nyligen utgivna limiterade fotobok ”Mike McCartney’s Early Liverpool”.
Vad var ditt framtida drömjobb som en ung grabb i Liverpool under 50-talet?
– På 50-talet ville vi alla vara Elvis!
Hur skulle du beskriva popkulturscenen i Liverpool under den tiden?
– Liverpool-scenen i slutet av 50-talet och början av 60-talet var inte bara pop… Det var en magisk blandning av skiffle, popkonst, jazz, satirisk humor, poesi och pop!
Var det en slump att du började fotografera, eller hur kom det hela till?
– Det var en ren slump att jag började fota. Det började med att jag fotade enorma måsar över vår bakgård på Forthlin Road i Liverpool, och när jag printade fotografierna visade det sig att måsarna såg ut som små prickar, så jag letade fram alla fotografirelaterade böcker från biblioteket och lärde mig fotokonsten från dem.
Många av dina fotografier definierar The Beatles tidiga dagar. Skulle du någonsin kunna föreställa dig den världsomspän- nande framgången som låg framför dem?
– Jag tog foton av Beatles innan de kallades Beatles… De var bara trevliga människor att fota, och ingen av oss kunde förutse den globala framgången som väntade!
Försvann eller förstördes några fotografier från den tiden? Eller har de alla bevarats till denna dag?
– Under de många åren har några gått förlorade… Det är därför vi har turen att ha de foton jag har hittat och placerat dem kärleksfullt i min bok ”Mike McCartney’s Early Liverpool”.
Utöver att arbeta som fotograf har Mikes karriär även inkluderat under- hållning. År 1962 grundade Mike pop- och satirgruppen The Scaffold. Gruppen grundades tillsammans med den nu hyllade poeten Roger McGough, samt komikern John Gorman. De tre medlemmarna var sedan delaktiga i gruppen Grimms som var en förlängd arm av The Scaffold. The Scaffold hade bland annat låtar på svenska Tio i Topp under sent 60-tal. Den enskilt största höjdpunkten var dock albumet ”McGough & McGear” med en viss Jimi Hendrix som medverkar på två av albumets låtar.
Utan Mike hade Beatles tidiga år enbart kunnat beskrivas med text, nu kan det även beskrivas med bilder.
Hur känner du när du ser tillbaka på alla år med The Scaffold och Grimms? Skulle sådana akter fungera idag 2022?
– Jag ser tillbaka med tillgivenhet på Scaffold- och Grimms-åren, särskilt Scaffold-turnén från botten till toppen av Sverige. Vår första spelning i Stockholm föll pladask, men sedan blev det bättre för resten av Sverige! Och eftersom Scaffold och Grimms var så olika och unika är jag inte säker på om de skulle fungera idag.
1968 års utgivning av ”McGough & McGear” är en sann klassiker. Lyssnar du på musiken idag, och när får vi se en återförening med Roger?
– Jag håller med… ”McGough & McGear” är en klassiker! Samt albumet ”McGear”. Jag lyssnade på mitt album ”Woman” nyligen och förvånades att det stod sig så bra musikaliskt idag! Kanske var det därför det var The Who-trummisen Keith Moons favorit! Det finns en del fantastisk musik idag och när det gäller Roger (och John), pratar Cherry Red om den definitiva Scaffold-komplikationen (”Scaffpilation”) och det förs diskuterar om att skapa en dokumentärfilm om oss.
Du släppte nyligen en ny bok. Har du några framtidsplaner som du kan dela med dig av?
– Genesis har släppt min eleganta fine art-bok i begränsad upplaga ”Mike McCartney’s Early Liverpool”, som jag är väldigt stolt över, och jag har börjat kompilera bilder för en ny bok ”Mike McCartney’s PEOPLE”, eftersom jag har fotograferat ett eller två tusen människor genom åren.
MIKE OCH the Scaffold omringade av autografjägare, 1968.
Slutligen, kan du berätta om ögonblicket när Jimi Hendrix knackade på din dörr?
– Jag väntade mig en vildhårig och gripande klädd sexbomb… Men när Jimi knackade på De Lane Lee Studios dörr i London antog jag att han åtminstone skulle åtföljas av livvakter, groupies och filmteam! Men där, vid dörren, stod den tystaste, trevligaste gentlemannen du någonsin träffat. Jag kanske berättar vad som hände i studion senare när jag kommer till Sverige.
Intresset för fotografi är genomgående i McCartney-familjen. Inte minst via Paul och Mike, Pauls tidigare hustru Linda, och deras dotter Mary, men även Mikes son Sonny. Trots sin ringa ålder har Sonny snabbt etablerat sig som en förstklassig fotograf med en tydlig inriktning på musik. Under 2021 hade Sonny McCartney sin första fotoutställning utanför Storbritannien. Utställningen ägde rum i Stockholm och blev en succé! Liverpool-sonen har åkt världen över och fotograferat några av de allra främsta artisterna, inte minst farbror Paul, men även storheter som Rolling Stone och U2. Vi hade möjligheten att sätta oss ned med Sonny och få en inblick kring hans arbetsliv.
När insåg du att fotografi var något för dig?
– Jag tror att fotografi var inbäddat i mig från en väldigt ung ålder med så många kreativa personer i min familj. Jag började ursprungligen studera konst och grafisk design, och föll sedan in i fotografi som en hobby. Den hobbyn växte så småningom från att ta bilder av min brors band i små, lokala arenor i och runt Liverpool, till att flytta ner till London och försörja mig på det.
Fotografi verkar vara väldigt vanligt i din familj. Varför är det så?
– Vissa familjer är akademiska, min är det inte. Vi är kreativa, så jag antar att det kan bero på att både min pappa och farbror valde de kreativa vägarna från en väldigt ung ålder, vi följde bara med. Till och med deras livspartners hade många kreativa intressen, så jag gissar att uppväxten omgiven av allt detta gjorde det svårt för mig att fly det, men jag skulle inte ha det på något annat sätt.
Idag är vem som helst en fotograf med hjälp av sin mobiltelefon. Vad särskiljer professionella fotografer jämfört med amatörer?
– Erfarenhet. Jag tror att erfarenhet är det som skiljer fotografer åt. Jag tillbringade flera år med att assistera andra fotografer när jag först flyttade till London. Jag lärde mig så mycket, och det hjälpte till att forma vem jag är som fotograf idag.
Vilka egenskaper har du som fotograf?
– Respekt. Jag lärde mig från en mycket ung ålder att det är viktigt att vara respektfull och behandla alla på samma sätt, och det har hållit med mig sedan dess. Jag tror att det är därför jag har kunnat fotografera så många kända personer. Att vara personlig är också mycket viktigt tror jag, och jag gör alltid mitt bästa för att försäkra mig om att jag kommer överens med alla jag jobbar med, utan att framstå som bossig eller oförskämd.
Du har varit turnéfotograf under olika musikturnéer. Hur är den upplevelsen?
– Fotografering med levande musik är och kommer alltid att vara en stor passion för mig. Det är ett stort privilegium för mig att vara längst fram när jag fotograferar en live-akt, med hundratals, om inte tusentals fans precis bakom mig. Varje show är unik, och att kunna anpassa och förändra sig med respektive show är det jag älskar mest.
När vi ser på din portfölj kan vi konstatera att har du fotograferat många legendariska stjärnor. Vem skulle vara din drömperson att fotografera? Nämn en död och en levande.
– Jag tror att det måste vara antingen M.C. Escher eller Picasso. Jag kan bara föreställa mig att de båda är redo för en rolig och kreativ fotografering. Och vid liv skulle det vara en porträttsession med Dave Grohl. Jag är säker på att samtalen med honom skulle vara ganska episka.
Framtiden ser onekligen ljus ut för Sonny och vi alla hade uppskattat det ultimata samarbetet mellan Sonny och Mike – nämligen återföreningen av The Scaffold med Sonny som turnéfotograf.
Text: Alexander Bitar Foto: Mike McCartney & Sonny McCartney
