Ett ranchäventyr i Wyoming erbjuder en upplevelse utöver det vanliga, med djup kunskap om ridning, extraordinära vandringsleder och förstklassiga faciliteter.
Nattens första stjärnor har försiktigt börjat lysa på den klara himlen ovanför. Från min plats i sadelryggen vänder jag blicken upp mot himlen i ett försök att ta in så mycket som möjligt av den vackra vyn där ovanför. Framför mig tar Creed Garnick av sig sin dammiga cowboyhatt och lutar sig framåt i sadeln mot sin livslånga kärlek – den kastanjebruna märren X. Platsen vi befinner oss på är 3 Spear Ranch, en 485 hektar egendom i Dubois, Wyoming.
Lugnet och tystnaden avbryts plötsligt av hejarop och skratt längre bort. Creed Garnick släpper sitt drömska fokus från stjärnorna, sätter på sig sin cowboyhatt och vänder sig mot mig och ropar:
– Vi måste skynda oss, rodeon har startat!
I en hastig fart bär vi av mot det fartfyllda eventet och lämnar den så när som förtrollade stämningen vi befann oss i bakom oss.
Jag har bott på rancher där gästerna skjutsas till stadens rodeo och andra där de arrangerar egna privata evenemang där personalen visar upp sina färdigheter inom ”calf-roping” och ”barrel-racing”. Upplevelser som alltid fått mig att känna mig som kusi- nen från stan. Men när jag anländer till Dubois fredagskvällsrodeo på häst tillsammans med Garnick, en tidigare rodeostjärna som härstammar från en av Amerikas äldsta ranchfamiljer, känner jag mig mindre som en utomstående och nästan som en lokalinvånare. Bronc- och tjurridning skapar en bra stämning men den verkliga adrenalinkicken för kvällen visar sig vara den 90 minuter långa resan hem, där vi under en stjärnklar himmel sakta återvänder hemåt.
Det finns enkla rancher som drivs av familjer med djup kunskap om både hästar och marken, och det finns lyxiga rancher med cocktailbarer, bowlingbanor och mekaniska tjurar – den senare kategorin oftast initierad av hobbycowboys som kan mer om finans och franska viner än om att sadla en häst och uppfostra en tjur. Garnicks 3 Spear är en av de få som lyckas ta det bästa av båda kategorier.
Med bara åtta gäststugor, de flesta från 1800-talet som varsamt renoverats eller kommer att renoveras av Garnick och hans barndomsvän och general manager, Chandler Minton, erbjuder ranchen en högst individuell upplevelse. Att boka en vistelse är inte så enkelt som att reservera en stuga online. Minton har personligen granskat varje bokning med ett uppföljande telefonsamtal sedan ranchen välkomnade sina första gäster sommaren 2021. – Vi är inte för alla, förklarar han. Människor ser ordet ”lyx” och antar att de får Aman.
På 3 Spear definieras lyx inte av trådtäthet eller designprylar. Här handlar det om möjligheten att kliva ut ur din komfortzon i några dagar och leva en livsstil som du alltid har fantiserat om. Kring dig har du har ett serviceteam som intuitivt förstår dina önskemål, från en massage efter en ridtur till en lektion i hur man hanterar boskap.
– Innan varje ankomst lär vi känna gästerna och planerar sedan en extraordinär vistelse full av överraskningar, säger Minton.
Minton och Garnick, båda 35 år gamla, vet en sak eller två om att fånga dramatiken i Amerikas Vilda Västern och hur man imponerar på en publik. Minton förfinade sina gästfrihetsfärdigheter på några av landets främsta hotell, inklusive Amangani i Jackson Hole, Wyoming, och Lodge at Blue Sky, en fastighet från Auberge Resorts Collection i Park City, Utah. Garnick å andra sidan tillbringade flera år med att uppträda på scener i New York City. Återförenade på 3 Spear är de en sällsynt duo som levererar en svårslagen kombination: en autentisk ranchsemester med femstjärnig detaljrikedom.
Några dagar tidigare hämtar Garnick upp mig på Jackson Holes flygplats. Hans solrosgula Toyota Land Cruiser FJ40 sticker ut bland en mängd svarta SUV:ar. Under den 90 minuter långa resan till ranchen berättar han om sin extraordinära uppväxt. Som en av åtta syskon växte han upp i den sömniga staden Dubois i en familj som brann för både ranchliv och teater. Sitt utseende har han ärvt av sin farfar Bill Garnicks, som var en av de ursprungliga Marlboro Man-skådespelarna, och sitt mod och nyfikenhet från sina föräldrar Vicki och Cameron Garnick, som träffades på Sundance Mountain Resort 1976, när de båda medverkade i en regional produktion av West Side Story, med Cameron i rollen som Riff och Vicki i rollen som Riffs flickvän, Velma. Tillsammans drev de under många år några av Dubois mest populära gästrancher samt den historiska Jackson Hole Playhouse. Ett ställe Vicki ägt under en längre tid och där hon fortfarande ser till att teatern hålls vidliv.
Som barn reste Garnick runt i Centralasien och uppträdde tillsammans med sin far i Wild West-shower. När en skada från tjurridning satte stopp för hans aspirationer inom tävlingsrodeo, vände han sin fulla uppmärksamhet till skådespeleri och tränade vid den prestigefyllda Juilliard School i New York. Han övertog sedan en ledande roll i Christopher Durangs Tony Award-vinnande komedi ”Vanya and Sonia and Masha and Spike” på Broadway 2013. Hans CV är som en modern version av Will Rogers: både hästkarl och showman. Han reste till och med till Kirgizistan för att leda det första amerikanska laget i kok boru, en tuffare version av Rogers älskade polo där man använder ett getkadaver som boll. En upplevelse Garnick senare gjorde en dokumentär om – Nomad Cowboys.
Efter att ha kört genom Dubois centrum, som du skulle missa om du råkade blinka, svänger vi upp på en ojämn grusväg där det längre fram syns ånga stiga från ranchens naturliga varma källor. Garnick och hans fru Sascha, en infödd från Jackson Hole som tidigare ägde en smyckesaffär och provade på film- och TV-jobb i Los Angeles, köpte marken 2018 från Albright-familjen, som etablerade det som en ranch och sommarställe under tidigt 1900-tal. Ivan Albright, den siste Albright som bodde här, var också en konstnär. En av stugorna fungerade som hans ateljé och hans målningar, många inspirerade av Dubois vidsträckta vyer, finns idag i prestigefyllda samlingar, däribland Museum of Modern Art.
Marken är inbäddad vid mynningen av en ravin med vidsträckt utsikt över Wind River Valley och Absaroka Mountain Range. Ett dussin av ranchens 30 hästar strövar omkring på de salviaklädda kullarna i fjärran. Garnick stannar till vid en gammaldags timmerstuga.
– Detta är hjärtat av ranchen, säger han stolt när han öppnar min dörr och visar mig vägen fram till ett staket.
– Träffa familjen, säger han och i en högtidlig gest lyfter upp armen mot en hel drös av gårdsdjur: getter, ulliga får, Shetlandsponnyer, håriga grisar, hundar i alla storlekar och ännu fler hästar. Garnick passar på att ge dem lite extra klappar och kärlek i takt med att han presenterar var och en vid namn.
Vid huvudloungen väntar Sascha med familjens yngsta medlemmar, parets 1-åriga son Huckleberry och nyfödda dotter Fable. Ranchen är först och främst Garnicks hem. Det är här de lever sitt liv, fortsätter att kultivera sin kärlek till konsten, kommer att lära sina barn att rida och fortsätta försöka leva, som Garnick gärna säger – i harmoni med naturen. Det sista kan låta lite rättfärdigt, men i dagens teknikdrivna samhälle har många av oss glömt hur man är självförsörjande, än mindre existerar i naturen. Garnick oljar och vaxar sina kläder själv för att de ska hålla längre och byggde matrumsmöblerna på lodgen för hand av lokalt virke. Livssynen på 3 Spear är att det finns ett mer medvetet sätt att leva, om man tillåter sig själv att leva i samspel med naturen.
3 Spears intima storlek tillåter Garnick och Minton att agera som personliga värdar för varje gäst. Med blå ögon och rödaktiga kinder har Minton en välkomnande uppsyn. Han kallar alla ”vän” och det känns som om han verkligen menar det. Garnick var dock hans första verkliga vän, berättar han för mig den dagen jag anländer. Pojkarna träffades när de var sex år gamla och fortsatte att rida rodeo tillsammans, spela kok boru och dela andra äventyr på häst. Minton arbetade till och med som boskapsskötare på en av Garnick-familjens rancher.
Lodgen erbjuder fantastiska vandringar och flugfiske på Wind River och vid egendomens bäck och två sjöar, alla välfyllda med regnbågsforell. Men ridning är hjärtat i aktiviteterna, och till skillnad från andra rancher i området finns det inga ”följa John” ridturer här. Varje utflykt på häst är anpassad efter gästens egen förmåga, vilket Garnick och Minton kan urskilja utan problem vid gästens första interaktion med en häst. Och är du en erfaren ryttare så har du mycket att se fram emot.
Männen leder de flesta utflykterna och njuter av möjligheten att ta erfarna ryttare på sina favoritäventyr genom brant terräng. Windy Mountain, den pittoreska toppen på 3 129 meter som tornar upp sig bakom ranchen, kan bestigas via en fem timmars expedition över gräsklädda marker, böljande kullar och en brant skogsväg. Garnick och Minton kan även ordna flerdagars vandring eller ordna med ett läger för en upplevelse ute i det fria för en natt.
Jag betraktar mig själv som lite av en medioker ryttare – bekväm på hästryggen men ingen cowboy. På min andra dag matchar Garnick ihop mig med Z Man, en säkerfotad häst i karamellfärg. Större delen av min vecka tillbringas i sadeln med att utforska området. Efter att Garnick köpte egendomen gjorde han nästan dagliga spaningsuppdrag och upptäckte vad han kallar ”naturskatter”, inklusive grottor och badställen. Det här är inte platser du hittar i guideböcker, och gästerna ombeds att inte geotagga foton av platserna på sociala medier för att säkerställa att platserna fortsätter att få vara unika.
Några dagar senare är vi ute på en ridtur djupt inne i Shoshone National Forest, som gränsar till 3 Spear, när jag äntligen får tillfälle att fråga Garnick om han någonsin övervägt att söka en roll i Yellowstone eller 1883, de populära tv-serierna som har återupplivat storstadsmänniskors fascination för cowboykulturen. Hans första reaktion antyder att detta inte är första gången frågan ställs. Han erkänner dock efter en stund att han faktiskt provade för säsong ett av Yellowstone men inte fick rollen, även om hans yngre bror Golden just landade en roll i den nya säsongen.
– Saker blir som de är menade att vara, säger Garnick, medan vi rider genom tät tallskog. Och det låter som att han menar det. Trots att han ser ut som en cowboy och definitivt rider som en, anser han sig nu vara en ranchägare och 3 Spear hans öde.
Grand Teton National Park ligger endast en timmas bilresa från 3 Spears och 90 minuter bort ligger Yellowstone. Den senares unika geologiska formationer – Old Faithful och Fountain Paint Pot Trail, är bara de värda en dagsutflykt, Men om du vill se vilda djur finns det gott om det runt ranchen. Under min veckolånga vistelse ser jag antiloper och älg, får med grova horn, rävar och örnar och under en bilresa stöter vi på en hjord bisonoxar som orsakar trafikstockning och några kilometer senare en grizzlybjörn och hennes ungar. Detta året blir 3 Spears första vintersäsong, och Garnick säger att snön gör det ännu enklare att se djur, inklusive vargar som rör sig över egendomen.
Himmel och land verkar sträcka sig till evigheten här. De flesta dagarna rider vi i en sakta takt som tillåter mig att ta in det oändliga landskapet av rödtonad ”badlands”-terräng och de snötäckta topparna av Absaroka Range. Lunch serveras alltid ute i naturen. En picknickfest av brie- och prosciuttosmörgåsar, hemlagad hummus och cruditéer. Det är kocken Richard Barnes som står bakom den fantastiska maten. Han och hans fru, Lilah Ellis, som ansvarar för husets front-office, drev tidigare Lone Buffalo Steakhouse, den enda restaurangen i Dubois som höll en högre klass på mat och kvalitet, innan 3 Spear öppnade. Deras ranchmeny är skapad efter säsong med rätter som älg och vildris, veganska salladsbowls och en dekadent, 30-dagars dry aged Piedmontese New York Strip. Ellis föreslår matchande viner från en vinkarta som främst fokuserar på italienska Brunellos och franska Premier Cru. Tack vare stor efterfrågan utifrån har 3 Spear öppnat restaurangen för allmänheten, och under hela sommaren bjuder Garnick in lokalbefolkningen för livemusik på gräsmattan.
Gästerna uppmuntras även att utforska Dubois. Stadskärnan ligger 10 minuters bilresa från ranchen, och Minton agerar gärna värd. En lysande neonskylt på en butikslänga lyder: ”This ain’t no Jackson Hole”, och jag kan inte låta bli att skratta – du kommer definitivt inte se kändisar som prins Harry eller Gigi Hadid flanera runt i denna stad med knappt 900 invånare. Hittills har den lilla staden hållit fast vid sina gamla västliga rötter. Rustic Pine Tavern, ett stammisställe med klibbiga trägolv och väggar dekorerade med uppstoppade djur, håller fortfarande en squaredans på tisdagskvällar, medan Welty’s General Store har sålt förnödenheter och westernkläder sedan slutet av 1800-talet. En dinosauriestor oxskalle ramar in ingången till den lokala tvättstugan, och en bensinstation i utkanten av staden påstås också att vara hem till världens största harhjortsutställning.
Men förändring smyger sig sakteligen in för att locka en bredare publik. Med ett glasställe som erbjuder hantverksmässig gelato och ett hippt kafé som serverar kallbryggt kaffe och havremjölklatte hoppas man på nytt liv. De senaste åren har miljardären Dan Starks och hans hustru Cynthia, som själva bosatte sig i Dubois 2016, investerat stort i samhället. Paret har nyligen öppnat en bowlinghall och grundade även National Museum of Military Vehicles, med en satsning på 100 miljoner dollar i anläggningen strax utanför staden, som har allt från stridsvagnar och jeepar till flygplan och sjöfartyg. Det rymmer också sällsynta artefakter, inklusive musköten som avfyrade det första skottet i slaget vid Bunker Hill i nordamerikanska frihetskriget. En del äldre invånare i staden oroar sig för att Dubois faktiskt kan gå samma väg som Jackson Hole, och att priserna blir för höga för lokalbefolkningen. Men de flesta, inklusive Minton, ser den nya investeringen som ett incitament för den yngre generationen att stanna kvar.
Tecken på områdets egen fascinerande historia gömmer sig överallt i vildmarken. Efter att vi delat på en bit hemgjord blåbärs- och rabarberpaj från Cowboy Café kör Minton oss till en vandringsled. Leden går högt över sjöarna Torrey och Rim, förbi uråldriga hällristningar som tros ha skapats för tusentals år sedan av Tukudika, eller Mountain Sheepeaters, en grupp av Shoshone-indianer som en gång i tiden kallade detta land sitt hem. Nästa dag kör vi off-road till en utsiktsplats där Minton pekar ut en karakteristisk krökt topp – Ramshorn. Emblemet för Dubois sitter på toppen av Dunoir River Valley, där Disney-familjen en gång ägde en ranch.
Vi kör några kilometer till innan vi parkerar bilen igen. Minton leder mig nedför en brant, stenig stig till den plats som måste ha varit Disneys inspiration för den berömda åkattraktionen Flumeride Splash Mountain. Smala träkanaler, många fortfarande intakta, kramar sig fast mot klipporna.
– Under det tidiga 1900-talet, förklarar Minton, slog sig skandinaviska immigranter, kända som tie-hack-män, ner i dessa skogar och fällde tallar för att sälja som järnvägsband. När vårfloden kom in, transporterades stockarna till järnvägen i Riverton via Wind River med hjälp av ett intrikat nätverk av träakvedukter. För att förhindra stockningar skulle modiga tie-hack-män rida på stockarna själva.
Varje vandring och ridtur känns noggrant planerad för att ge en kompletterande historielektion.
– Vi strävar efter att överraska, underhålla och utbilda, säger Garnick till mig senare den kvällen över en måltid med förrätter vi delar på – rostade rödbetor och burrata, krispig anka och en bricka med bison- och hjortsalami, älgkorv och ostar. Även Minton och Sascha är där med oss. Det är min sista kväll och vi passar på att tillsammans njuta av Moscow Mules i den salongsliknande Pool Palace, där ett New Brunswick-biljardbord från 1892 står för huvudnumret i inredningen.
Vid midnatt har vi tagit oss till grannbryggan, där vi doppar våra fötter i den 30-gradiga vattenkällan. Garnick, en mästerlig berättare, delar med sig av en hisnande berättelse om hur han tog med sitt husdjur, en gris, på en farlig vandring för att den skulle få motion. Han berättar om hur han fick bära tillbaka det skrikande djuret ner från berget och sedan en annan historia om hur han vårdat en skadad hök (han bär en av dess fjädrar i sin hatt). Efter ännu en runda av drinkar och samtal beskriver han sin vision att skapa en variant av Sleep No More, den banbrytande uppsättningen av Shakespeares Macbeth, på ranchen.
– Vi kommer att använda ett verk av Anton Tjechov, och kanske låta gästerna rida från scen till scen, säger han med entusiastisk blick. Detta är rollen Garnick är född att spela. Han bryter från den traditionella ranchvistelsen och för in en fräsch, spännande upplevelse som fångar den moderna amerikanska västern, i all dess råa, äkta uppsyn.
Av: Jen Murphy
