Bilen man aldrig trodde skulle bli sann, en fyradörrars Ferrari med plats för fyra personer. Nu är den verklighet och bland det härligaste med modellen är att den äntligen gör det möjligt för Ferrari-lovers att ta med familjen i sin Ferrari. Namnet är Purosangue.
När projektet ”skapa en fyrsitsig modell” startade hos Ferrari hade man verkligen velat vara en liten fluga på väggen i Maranello. Detta att ta fram en helt ny Ferrari med fyra dörrar är verkligen en extrem utmaning för designteam och ingenjörer, samtidigt som de bär på vetskapen om att de skriver historia. De har verkligen lyckats och de har vågat ta ut svängarna i skapandet av Purosangue – ett namn som betyder fullblod på italienska.
Purosangue har ett maffigt vasst utseende samtidigt som den också är otroligt vacker och elegant. Den har en design som förför, den är högre än alla sina syskon, har en lång och häftig front samt en kaxig bakdel. Däremellan finns en av de coolaste detaljerna, bakhängda bakdörrar. Den detaljen är inte enbart läcker utan också mycket smart rent praktiskt, den möjliggör ordentligt insteg till det bekväma baksätet. Det är överraskande lätt och smidigt att ta sig i och ur baksätet med tanke på bilens kompakta format. Och man behöver inte ens någon muskelkraft för att öppna dörren eftersom öppning och stängning av dörrarna sker helt elektriskt med ett litet tryck på en knapp.
Det nya fullblodet har en mittmonterad V12:a på 6,5 liter som ger 725 hk. Den är fyrhjulsdriven och de har dessutom lyxat till det med aktiv fjädring. Med det menas med att varje fjäder har en elmotor som arbetar blixtsnabbt för att antigen höja eller sänka fjädringen, en teknik som tidigare har funnits inom F1 och Purosangue är den första gatubilen som har den här tekniken. Det gör att Purosangue har en enastående väghållning just för att den aktiva fjädringen motverkar nigningar och krängningar.
Bara vetskapen om att man ska iväg och provköra Ferraris nykomling med fyra dörrar innebär en redig dos av pirrighet och förväntan, och dessa känslor toppas fullt ut när man väl sitter vid ratten och startar motorn. Det går inte annat än att le stort och pirret maximeras fullt ut i kroppen när det råa men ändå ljuvliga motorljudet drar igång. Jag kör ut från parkeringen vid deras hemmaarena, racerbanan Mugello Circuit där de testar sina F1-bilar, så jag har den rätta Ferrari-andan efter att ha fått se ett par härliga Ferrari-race på banan.
Vägarna upp i bergen runt Mugello är som en gudagåva, när man tror att man har fått de bästa kurvorna bjuder nästa sväng på en ännu bättre utmaning. Och till en början är jag lite mjukare i mitt sätt att ta kurvorna med en tillhörande softare hastighet, just för att känna av hur komfortabel bilen är. Och det är precis som Ferrari själva säger, att det här ska vara en bekväm Ferrari som ska kunna ge en komfortabel resa för alla fyra platser. Baksätet har jag själv inte testat i fart, utan bara stillastående, det är extremt välgjorda och omfamnade fåtöljer som skapar mersmak, även om man vill köra själv så är det en plats man gladeligen kan tänka sig att spendera en långresa i.
Ivrig som man är, byter jag med glädje till sportläget via ett litet vred på ratten och kvickt ger sig nackhåren till känna när man både hör och känner hur bilen ändrar karaktär till en mycket vassare stil. Kvickheten är brutal, 0-100 km/h sker endast på 3,3 sekunder, så upplevelsen är som en smäll i bakhuvudet när man kliver på fullt ut. Fartkänslan med det tillhörande V12-motorljudet kan inte beskrivas annat än som magiskt. Bilen har dessutom en tyngd utan dess like, två ton, så det krävs en hel del av en bil att kunna hantera hela sin vikt tillsammans med den kraft som motorn ger. Men imponerande nog tar den sig genom kurvorna stabilt och kontrollerat där känslan som förmedlas verkligen understryker att det här är en äkta sportbil. Hur medpassagerare där bak ska hänga med på detta, ja det är en annan fråga för med en bil med den här typen av häftiga köregenskaper är det svårt att inte be om det yttersta. Men det är nog det som är tanken med Purosangue också, den har sportbilsegenskaperna som levererar en äkta Ferrari-körupplevelse men som också har plats för fler personer när det behövs. Detta är även Ferrarin med det största lastutrymmet – hela 473 liter.
Den aktiva fjädringens arbete är riktigt bra, trots de tuffa skarpa kurvorna blir det ingen understyrning utan man tar sig stabilt och kontrollerat genom kurvan, några gånger kom bakdelen men inte okontrollerat utan bara hjärtligt charmigt. Purosangue ger föraren en stor portion av härligt självförtroende. Den åttaväxlade dubbelkopplingslådan är riktigt snabb och det som också får nackhåren att resa sig här är att den kastar i växlarna på ett härligt brutalt sätt som är som balsam för själen om man älskar ljudet av snabba växlingar med tillhörande brutalt motorljud.
Efter en intensiv provkörningstur i bergen är man helt slut men euforisk och alldeles lycklig. Jag lämnar sportläget och vi pustar ut tillsammans. Bilens stil blir mycket mjukare och helt odramatisk. Perfekt läge för att köra långt. Samtidigt som pulsen börjar gå ned sitter jag och tänker på att jag aldrig har fått så många glädjerop efter och under en provkörning som denna. Italienarna är ju också kända för att visa känslor, men här gjorde de verkligen det fullt ut när vi möttes på vägarna. I de små byarna tjoade och ropade de efter bilen med tillhörande handrörelser och motorcyklister följde efter och vinkade med glädjerop. Nu vet jag hur Zlatan (som har köpt en Purosangue) känner sig.
När Ferrari släppte nyheten om att de skulle lansera en fyrsitsig Ferrari var det många som tänkte att de är alldeles för sena på bollen och det må de vara, men de har verkligen lyckats med att göra sin alldeles egen grej och den är helt utvecklad av Ferrari själva. Purosangue har Ferraris vackra själ där ljudet, vassheten, elegansen och framför allt körupplevelsen finns som man förväntar sig ska finnas där.
Av: Mia Litström
