Kan man köra ett längre äventyrspass i en McLaren GT och sedan kliva ur bilen på ett lättsamt och värdigt sätt? Vi tog en tur och retur från Genève upp i de franska Alperna för att testa. Det blev en fantastisk körupplevelse och ett mer utmanande äventyr än planerat.
Vid första anblicken på en McLaren behöver man inte fundera på om den är byggd för racerbanan. Bara genom att säga namnet känns det supersportigt och exklusivt. Alla vet att det är exklusiva supersportbilar men kan kanske inte placera dem direkt i bildsinnet. Bilen sticker självklart ut och när man hör en McLaren starta reser sig nackhåren. Men det finns mer i deras image, det är en hård och vass supersport som samtidigt är vacker med mytisk elegans.
Kolfiber är lättviktsteknik och företagets signatur, inte bara i form utan även i funktion. Bilarna är byggda för att vara så optimala på bana som möjligt och monteras för hand vid McLaren Production Center i Woking, Surrey, England. När man tittar på modellutbudet blir man nästan snurrig i huvudet för det är så många modeller som erbjuds skräddarsydda för alla sorters supersportupplevelser. Uppdelningen av bilarna är GT, Supercar, Motorsport och Ultimate.
Det har hänt otroligt mycket i utvecklingen med just supersportbilarna. Tidigare var de nästintill omöjliga att backa med, man behövde hänga ut på sidan för att titta bakåt. Sikten var lika med noll inifrån bilen, för att inte tala om svårighetsgraden med finliret för koppling, växel och gas, men den tiden är förbi.
I en McLaren GT har man, med tanke på bilens form, förvånansvärt god sikt bakåt. Den stora sluttande bakrutan gör att man har full koll bakåt. Det som också förvånar mig är att dörrarna, som lyfts uppåt, är så lätta att hantera. Till en början är det väldigt annorlunda att öppna och stänga den typen av dörrar men efter en stund är det en självklarhet.
Så till den stora frågan: Är det svårt att köra en GT? Absolut inte. Man får ta sig en liten ”lära känna- stund” och det som tog mig längst tid att lära känna var bromsen. Den inte lika snabb i bromseffekt som i de modeller som är ännu mer sportiga. Känslan är betydligt mer elegant i en GT. I de andra nyper bromsarna mer direkt med full effekt vilket är fördelaktigt på bana men kan vara utmanande i stadstrafik. Det är påtagligt att GT är skapad för allmän väg men självklart klarar den utmärkt även bankörning. Jämfört med de andra modellerna är brutaliteten inte lika hård och vass. Här kunde jag komfortabelt glida fram i köerna på kanten av Genèvesjön.
Den 7-växlade automatlådan är mjuk och följsam, det kändes som den kunde läsa mina tankar. Vid stadskörning går den mjukt och fint för att på en millisekund bli ytterst snabb och hård samt leverera en effektfull upplevelse. Man får otroligt bra självförtroende som förare. Det går inte annat än att jubla. Detta är lycka på fyra hjul!
Inredningen är vackert välgjord och det är tydligt att mycket tid har lagts ned för bästa fingertoppskänsla, hur detaljerna och materialen känns att ta på. Att kolfiber är McLarens signum syns också i inredningen. Att köra med handskar är inget man vill göra trots att det tillhör racing, här vill man hålla ratten med bara händer eftersom den är fantastisk att hålla i.
Rutten på navigationen för dagen var inställd av McLaren när de lämnade ut bilen till oss. Vägledningen följde vi enkelt och smidigt. När vi tog oss ut från Genève och fick sträcka ut på motorvägen upplevde jag en fnissighet men också en allvarsam känsla. Samtidigt som jag nöp mig i armen fick jag också tänka allvar med mig själv för gasfoten skrek efter mer! Jag upplevde ett rus av ljudet, känslan när man sugs iväg, växlingarna som plötsligt blir som en vacker sång och dessutom närmade vi oss tunnlar. Då släpper man på gasen, självklart med blicken bakåt för att se att inga andra bilar var nära, för att sedan låta bilen visa sitt rätta jag. Vilken symfoni när man drar iväg! Ljudet blir extra läckert i tunnel. Elbilar i all ära med deras ljudlösa, direkta prestanda som också är magiskt. Men det här är något helt annat, det är förtrollande att höra en bensin-V8 från McLaren sjunga ut.
Rutten tar oss vidare in i Frankrike, in på mindre landsvägar, rondell efter rondell kan vara tråkigt men inte här. Styrningen är levande och direkt och det finns inte en sekund där man inte känner sig som ett med bilen. Överdrivet många gupp gjorde att jag fick bekanta mig med en smart detalj, en knapp placerad på höger sida om ratten som höjer chassit något för att underlätta vid högre övergång. Smidigt och effektivt, skulle man glömma att sänka efter övergången gör bilen det per automatik.
De små städerna blir till mindre byar, vi fortsätter följa navigationen och innan start fick vi information om att målet skulle innebära en god lunch. Vägarna blir ännu smalare och det bär uppåt, kurviga vägar som dessutom bjöd på hårnålsböjar. Nu arbetar jag mer aktivt och inser att jag sitter något för långt bak för att jobba så effektivt med styrningen som möjligt. Snabbt och enkelt ändrar jag körställning via en knapp på sidan av sätet och direkt blir körningen ännu häftigare. Jag har bilen exakt där jag vill ha den, motståndet i styrningen är så fint kalibrerat och det är en hård men väldigt bekväm gång och det får jag också bekräftat av min kollega som sitter bredvid när jag frågar om det blir för tufft i kurvorna. Själv känner jag att jag kanske borde släppa av lite men hon uppmanar mig att fortsätta köra i samma takt, tar ett stadigt tag i handtaget på sidan och ler.
Det starka solljuset börjar mattas av, vägbanan är plötsligt fuktig, skarvarna i vägen är påtagliga och underlaget blir betydligt sämre. Men jag släpper inte för det, fortfarande är det inte obekvämt. Vi passerar en grupp vandrare som ler när de ser bilen. Jag och min kollega undrar var vi är någonstans. Det går fortfarande uppåt, nu känner jag tryck i öronen och vi kör in i dimma. Jag drar ned rutan och möter iskyla, konstigt, nyss var det ju sommarvärme. Vi söker på navigationen och det visar sig att vi är i bergen på 1 700 meters höjd. Häftigt men vi har knappt om tid till vårt flyg hem. Vi söker upp snabbaste väg till Genève, lite nervösa över hur vi ska hinna samtidigt som vi skrattar högt och konstaterar att det inte är varje dag man är vilse i en McLaren.
Vägarna nerför berget tillsammans med den direkta, hårda men komfortabla körkänslan bilen levererar är som en dröm, eller som i en film. Vi följer navigationen som lovar oss den snabbaste vägen tillbaka, plötsligt blir vägen ännu smalare och så pass smal att det bara är plats för en bil och dessutom grusväg på vissa delar. Vi möter en traktor, föraren ser undrande ut och det känns som om vi var på den engelska landsbygden.
Väl ute på stor väg sträcker jag ut ordentligt med bilen och är varken trött i armar, axlar eller ben. Framme i Genève inser vi att jag suttit vid ratten nonstop i sex timmar. Det är en utmaning att kliva ur en låg bil elegant men när jag väl tagit mig upp är jag fascinerad över att jag inte ens är stel i kroppen. Däremot har jag lite träningsvärk i mungiporna av allt skratt (och lite nervositet) på grund av vad en GT levererar i upplevelse. Min kollega som dessutom har problem med sina knän har lyckats ta sig i och ur bilen utan problem.
McLaren själva berättade att av alla i provkörningsgänget, det var andra utländska journalister som också provkörde, hade jag kört längst av alla. Vår bil var dessutom den smutsigaste av alla testbilar men det var inget McLaren brydde sig om, det regnade en del under vårt äventyr. Men trots bilens exklusiva supersportighet har vi verkligen testat att man kan köra långa sträckor i en GT utan att bli stel och trött i kroppen samt att lite grusväg och andra vägutmaningar inte är något som stoppar en McLaren GT.
Företaget har ett brett modellutbud, supersportbilar i första hand skapta för bana, men de har lyckats ta fram bilar som också gör att man kan använda bilen till längre resor eller till vardags. GT är just den modellen, den har företagets supersportsjäl men inte i råaste format. Men det gör den inte mesig – tvärtom! Den har deras dubbel- turboladdade bensin-V8 på 4.0 liter, effekten är 620 hk med ett maximalt vridmoment på 630 Nm. 0-100 km/h går endast på 3,2 sek och topphastigheten är 203 km/h. Lastutrymmet har faktiskt en kapacitet på totalt 570 liter fördelat på 150 liter fram och 420 liter bak. GT är också smidig att köra i stadstrafik. Som sagt, glädje på fyra hjul!
Text: Mia Litström Foto: McLaren
