För många är Maldiverna det närmaste paradiset man kan komma. Kritvita stränder, rosaskimrande sand, sammetslena nätter och ett turkost vatten som är nästan obeskrivligt. Vi ser bilderna överallt i sociala medier och tror kanske att det är Instagrams filter som gör det. Det är det inte, för här överträffar till och med verkligheten bilderna.
Det är inte vår första resa hit, öarna i Indiska Oceanen lockar oss tillbaka gång på gång, trots att vi tidigare alltid sagt att vi är såna som vill upptäcka nya platser när vi väljer resmål. Men vi slutar trots allt här med jämnare mellanrum än jag någonsin hade kunnat tro innan vårt första besök för över tio år sedan. Och denna gång har vi en ny ö att utforska, Velaa Private Island. En närmare 45 minuter lång sjöflygplansresa norr om huvudstaden Malé ligger denna sköldpaddsformade ö från vilken den har fått sitt namn. Velaa betyder just sköldpadda på dhivehi, det lokala maldiviska språket. Vatten- villorna ligger som pärlor i vattnet och utgör sköldpaddans huvud medan öns fine-dining-restaurang, spa och bryggor formar benen.
Vi landar mjukt i vattnet, dockar direkt med ankomstbryggan och möts av stora leenden när vi kliver upp på det varma trädäcket. Det här är bara en av stunderna som får mig att vilja komma tillbaka hit gång på gång, det här är ögonblicket när lugnet tar över på ett sätt som jag bara har upplevt här. Barnens trötthet försvinner på ett ögonblick och de rusar längs bryggan mot stranden för att söka efter hajar samtidigt som de spanar efter nya vänner för veckan.
Ett av de varma leendena tillhör Azim, vår butler som skrattar gott åt barnen och till slut leder oss alla vidare till golfbilen för att köra oss försiktigt över den grönskande ön och leta upp villan som ska bli vårt hem under den kommande veckan. Velaa Private Island har stått högt på min önskelista länge och så fort vi stiger in i vår villa så ångrar jag att vi inte tagit oss hit tidigare. Det här är närmare 300 kvadratmeter av ren stillsamhet och noga utvald elegant design i perfekt samklang. Villan – med sina stora glaspartier och skjutdörrar, mahoganypaneler och takkronor i bambu – omges av en tropisk trädgård, har en privat pool, ett magiskt utomhusbadrum (och ett lika vackert inomhus) och ligger bara ett stenkast från det där kristallklara vattnet jag nämnde tidigare. Efter fem minuter innanför dörren så känner jag redan att mina dagar här kommer att bli alldeles för få. Och då har vi bara sett villan än så länge.
Det är ingen stor ö och det går inte att gå vilse. Den noga omhändertagna stigen leder i en cirkel med aktiviteter, restauranger och överraskningar utspridda längs vägen. Här finns inte bara Maldivernas enda takbeklädda tennisbana, här finns även den första padelbanan, en golfbana designad av José Mariá Olazábal och ett vattensportsteam som har fler aktiviteter än vi upplevt någon annanstans.
Barnen ser vi knappt. Direkt efter frukost försvinner de till Kids Club för dagens äventyr som väntar på dem. Vi stöter på dem till och från under dagen, cyklandes längs stigarna med nya vänner omkring sig skrattande och fria på ett sätt som gör att jag önskar jag själv hade kommit hit som barn.
Mitt vuxna jag klagar dock inte, ön är en lekplats även för oss. Under de kommande dagarna tar Azim hand om oss med ett skräddarsytt program där vi får uppleva det mesta av det som finns att erbjuda. Här blandas lata dagar vid poolen där vi serveras både frukost och lunch med privat padel-coaching, ansiktsbehandlingar och massager, stjärnklassiga middagar, dykturer till närliggande rev och en härlig cocktail tillsammans med andra gäster och management team.
En vecka senare undrar vi som alltid vart tiden har tagit vägen när vi än en gång kliver upp på ankomstbryggan för att promenera ut till sjöflyget. Barnens leenden från när vi anlände har bytts ut mot sorgsna blickar mot vännerna de sagt hej då till och det fantastiska teamet som tagit hand om oss. Men de vet, precis som vi, att det inte är sista gången vi är här och precis som så många andra av våra maldiviska äventyr så har vi skapat oss både nya vänner och minnen för livet.
Text: Cecily E. Cooke
