Det är kanske nu det är dags för en alldeles egen ö där du kan vänta ut pandemin i den perfekta, skyddade bubblan – och härska över allt din blick kan nå.
Att fly till sin egen privata ö är kanske den ultimata standardfantasin. Drömmen om ett paradis där vardagens regler löses upp i den tropiska solen har länge haft en universell lockelse, även innan covid-19-pandemin kom och förde med sig rädslan för mänsklig närhet. Det är en nästan ursprunglig längtan, en som har infiltrerat kulturen högt som lågt, från Shakespeares Stormen till dokusåpan Temptation Island. Fram till nyligen var ägandet av ett eget vattenomgärdat pseudorike inte mer än en önskedröm för de flesta av oss. Men nu när isoleringen blivit något vi uppmanas till från regeringsnivå, och de band som knyter oss till fysiska arbetsplatser sönderfaller, funderar fler och fler människor över ifall en egen, idyllisk klippa någonstans är mindre fantasi och mer realistiskt. Ordet ”isolering” kommer trots allt från latinets insula, som betyder ö.
För två år sedan, när Edward de Mallet Morgan, mäklare vid Knight Frank’s Superprime International Residential Division, först publicerade uppgifterna om Little Pipe Cay, en privat ö för 85 miljoner dollar i Bahamas, var responsen ljum. ”De kunde inte motivera driftskostnaderna för den tid de skulle använda den”, säger han om potentiella köpare före pandemin. ”Nu när vi alla kan arbeta hemifrån är det som att ha släppt ut anden ur flaskan. Plötsligt känns en privat ö motiverad.” Förfrågningarna har ökat minst femdubbelt sedan januari. Marknaden är ännu hetare i världens mest avlägsna skärgårdar, för den som verkligen vill försvinna bort till den blå horisonten.
Jacques Menahem, grundare av French Polynesia Sotheby’s International Realty, får normalt två e-postmeddelanden i veckan om privata öar. Sedan mars har det antalet ökat till så många som tio om dagen. ”Alla letar efter ett avlägset område där de kan kontrollera sin omgivning och där ingen kommer att säga åt dem att ta på sig munskydd”, säger han. Även i kallare trakter säljs öar värda så lite som 100 000 dollar riktigt bra, även om de saknar det där lilla extra, säger Farhad Vladi, mäklare specialiserad på öar och baserad i Tyskland. Han nämner Kanada, Norge och Sverige (med 267 570 öar) som extra populära. ”Ingen behöver en ö”, säger en ägare, som säljer sin tillflyktsort på Bahamas, Blue Island, för 75 miljoner dollar via Sotheby’s och som vill vara anonym. ”Det är en fundamental idé: engelsmannen i sitt slott.” Detta koncept är oerhört djupt rotat i brittisk historia och kultur. I England var östatus en gång specifikt kopplad till exceptionalism och självständighet, vilket nyligen återuppväckts i form av Brexit men som bäst uttrycks av Shakespeare i Richard II:
Den borg naturen byggde åt sig själv, Mot allsköns smitta och mot krigets arm, Den ädelsten i silverhavet fattad, Som tjänar till en ringmur och beskydd, Till fästningsgrav omkring den stolta borgen, Till värn mot mindre sälla länders avund; Den goda jord, det rike: detta England.
Engelsmännen har alltid haft höga tankar om sig själva, men det sägs att en vallgrav är precis vad en välbärgad privatperson söker idag, även om de oönskade inkräktarna sannolikt kommer att utgöras av irriterande grannar, påträngande paparazzis eller, varför inte, dödliga virus. En naturlig fästning var också vad munkarna sökte för omkring 1400 år sedan, när de byggde sina spartanska celler på keltiska öar. Utopia, den perfekta republiken som Sir Thomas More föreställde sig år 1516, ligger på en påhittad ö. Men sådan ensamhet betyder inte alltid lycka. D. H. Lawrences novell Mannen som älskade öar från 1927 beskriver en ägare av en privat ö. Han blir galen av isolering och faller så småningom offer för naturens krafter.
Menahem förvarnar sina kunder om att öar innebär ”en hel del ensamhet. Det är som att bo ensam på en båt på havet, bara det att båten inte rör sig.” Denna extrema avskildhet är precis vad moderna eremiter vill ha. ”Jag äger en ö i Nya Zeeland, och min granne är eremit”, säger Vladi. ”Han har inte släppt iland någon utom mig på sin ö på 40 år, och vi pratar bara med varandra en gång om året. Han är väldigt nöjd.” Öarna fascinerar också överlevnadsstrategen, preppern, nybyggaren och frihetsälskaren, de som på grund av ideologi eller rikedom reser ragg mot statlig reglering. År 2008 inrättade Patri Friedman, mjukvaruingenjör på Google, Seasteading Institute, vars syfte är att skapa autonoma samhällen på konstgjorda flytande öar som ett experiment med nya styrelseformer. Inget har hittills fungerat (i ett anmärkningsvärt fall förra året flydde en Bitcoinhandlare från sitt flytande hem utanför Phuket efter att ha anklagats av den thailändska regeringen för ett nationellt säkerhetsbrott som medför en eventuell dödsdom). Men öarnas lockelse som utopiska tillflyktsorter har intensifierats.
”Risken för att något i stil med den nuvarande pandemin inträffar igen är potentiellt ganska hög”, säger Blue Islands ägare. ”Och när det händer, behöver du en personalbostad, ett gästhus och ett bostadshus redo. Du ska inte behöva åka någon annanstans för att skaffa mat eller bränsle.” Den andra drivkraften är civila oroligheter, tror han. ”Jag förstår och stöder Black Lives Matter-kampanjen, men det gör många människor nervösa att se upplopp. Fler människor köper guld. Min granne har vatten och matkonserver för sex månader i källaren.” Ö-köpare tenderar att vara ”individualistiska, med intelligens över genomsnittet och mycket naturintresserade”, säger Vladi. ”De här människorna vill ha kontroll. De gillar känslan av att vara självförsörjande och att inte ha några grannar.” Ett typiskt exempel är en ny köpare i Franska Polynesien: ”Jag sålde nyligen en ö för en halv miljon till en amerikan från Lake Tahoe”, säger Menahem. ”Det är orört land, mycket avlägset, inget flygfält, det en riktig expedition att åka dit. Allt han har är kokospalmer och massor av mygg.” Öar lockar folk som varit framgångsrika i affärer, säger Steve Donovan, mäklare hos Blue Island. ”Per definition har en person som har möjlighet att köpa en privat ö övervunnit många utmaningar och skaffat sig möjligheter i livet”, säger han. ”De gillar att erövra.” De vill också känna till riskerna.
Den första frågan från potentiella köpare, enligt Donovan, som säger att han nyligen har sett en fördubbling av intresset för den nästan tre kvadratkilometer stora egendomen, är om deras investeringar kan utplånas av en orkan. Detta hot är delvis beroende av plats. Abacoöarna, på Bahamas atlantiska utkant, drabbades av omfattande orkanskador förra året. Little Pipe Cay och Blue Island ligger inbäddade i Exumas, en jämförelsevis skyddad kedja, där man också hittar Johnny Depps Little Hall’s Pond Cay. ”Lyckligtvis råkar Exumas vanligtvis inte värst ut, eftersom de ligger i den inre ringen och vattnet är mycket grunt, så svallvågor innebär ingen stor risk”, säger Morgan. ”Men du måste tänka på naturen. Hur kommer saltet och havet att påverka landskapet och infrastrukturen, ledningarna, takplattorna?” Alla köpare bör förvänta sig att alla kostnader, från byggande till reparationer och leveranser, blir 25 till 30 procent högre än på fastlandet, säger Vladi. Förutom de vanliga bekvämligheterna i ett fritidshus kan du behöva ta hänsyn till avsaltning, avlopp och el.
Behöver du en landningsplatta? Ett sjöflygplan? Hur många båtar? I försäkringsövervägandena ingår översvämningar, orkanskador och expropriation, om den lokala regeringen skulle vilja rekvirera din mark för offentligt bruk. ”Du måste tänka, inte drömma”, säger Menahem. ”Du måste ha en stor underhållsbudget och en allt-iallo på plats, annars kommer det att kosta dig mycket pengar att flyga in någon varje gång något måste repareras. Du måste köpa två av allt så att du har backup, och du måste ha utrymme för att lagra alltihop.” Enligt ägaren till Blue Island, som har köpt och sålt fem öar i Bahamas (hans familj har också en andel i en skotsk ö), är en oumbärlig investering en erfaren ö-förvaltare som kan övervaka byggnaden och underhållet av ”hus, kraftverk, hamnar och anläggningar i landskapet.” Hans största enskilda utgift på Blue Island var att installera en 1 700 meter lång asfaltsbana — den enda landningsbanan för jetplan på en privat ö i Karibien. ”Vi hade 40 man som arbetade på banan, och var tvungna att bygga bostäder till alla.” Den årliga driftskostnaden för Little Pipe Cay, som tidigare var hem till Michael Dingman, en industriman och miljardär, är 1,5 miljoner dollar för fem hus och en stor personalby. ”Det är inte billigt, men det är förmodligen billigare än att äga en superyacht”, säger Morgan. ”Du kan komma dit med en tandborste och vandra rakt in i ett fungerande maskineri.”
Att titta på vad som händer bakom kulisserna är ”som att vara på däcket till ett slagskepp”, tillägger han. För att återhämta sig lite från alla utgifter off rar många ägare lite av sin omhuldade integritet och hyr ut sina öar. I Exumas kan Over Yonder Cay hyras av 12 personer för 44 000 dollar per natt av ägaren, den baskerbärande Texasfinansiären Ed Bosarge. Sir Richard Branson tar 102 500 dollar per natt för Necker Island (med plats för 40), som han köpte 1979 för 120 000 dollar. Skulle Little Pipe Cays framtida härskare vilja tjäna lite pengar vid sidan av skulle han eller hon kunna ta ut 50 000 till 80 000 dollar per natt, uppskattar Morgan. När det gäller avkastning på investeringar är det förmodligen klokt att mäta avkastningen när det gäller livsstilsbelöningar. En privat ö är definitivt inte en likvid tillgång. ”Min syn på Bahamas är att du vanligtvis kan sälja en ö vart tionde år”, säger Mr Blue Island.
Enligt Morgan tenderar de som genomsöker marknaden efter toppklassiga, inflyttningsklara tomter, att se dem som komponenter i en portfölj som kan innehålla sällsynta viner, diamanter och konst. ”De flesta av dessa lyxtillgångar har presterat mycket bra och ger fantastisk avkastning”, säger han. Även om han kan ses som partisk, rankar han Little Pipe Cay som en ”tillgång i toppklass”, som motsvarar ”ett dussin hus i Saint-Jean-Cap-Ferrat som kunde inbringa över 100 miljoner dollar, en takvåning i Monaco, kanske ett hus i Venedig med listade fresker i taket.” För folk med en stramare budget— eller för folk som tycker att detaljer som komposterbara toaletter är mindre lockande att behöva fundera över — kan en privat ö kännas mer som ett besvär. Så resonerar David Forbes, ordförande i Savills Private Office, avdelningen för den globala mäklarfirman som behandlar de mest förmögna kunderna. ”Under 40 års försäljning på den absoluta toppen av marknaden, har jag visat många privata öar men aldrig sålt någon”, säger han. ”De äter pengar. Hyra en i en månad? Visst. Äga den? Nej, tack.”
Under en resa till Mustique i februari blev Forbes kontaktad av en klient som bad om att få se en närliggande ö. ”Jag visade honom runt och vi blev levande uppätna av mygg”, berättar Forbes. ”Han bestämde sig för att han nog inte ville tvingas lägga pengar på vägar och förhandlamed S:t Vincents regering om el, vatten och avloppsrening. Vad som verkade vara en billig fastighet började likna en dyrt, långsiktigt företag.” Vissa människor behöver inte korsa oceaner för att hitta sina vattenomgärdade helgedomar. I juli köpte Kathy Baker och hennes man en två hektar stor ö vid Anclote-flodens mynning i Florida för 500 000 dollar, efter att ha sett den hos online-mäklaren Private Islands Inc. Paret, som driver ett digitalt marknadsföringsföretag i den närliggande staden Treasure Island, hade länge haft ”en längtan efter att en dag äga en egen ö”, säger Baker. ”Vi har alltid varit ganska tillbakadragna, och vi ville bo avlägset, inte ha andra människor omkring oss. Vi ville ha något orört som vi kunde göra till vårt eget.” Efter att ha sökt och sparat i ett decennium hittade de Sunset Key. ”Det ögonblick vi drog iland vår båt på stranden kände vi oss som Tom Sawyer”, säger hon.
”Ön var tyst och stilla, där fanns bara skog. Som om det kunde finnas vad som helst och ingenting där. Den var orörd.” Paret förväntar sig att spendera cirka en miljon dollar under två år på att bygga en kajplats, skaffa utrustning och bygga ett hem åt sig; så småningom hoppas de kunna bygga gästhus till släkten. ”Vi tittar på svärmorssviter”, säger Baker. Hon räknar med höga försäkrings- och underhållskostnader, ”eftersom man inte bara kan svänga förbi Home Depot.” Så småningom skulle de vilja driva ett litet företag från ön, till exempel en jordbruksmarknad eller till och med en ”drive up”-bar för båtar. Om det räcker med bara lite isolering, kan man hitta fastigheter på pendlingsavstånd från större städer. George och Amal Clooneys översvämningsbenägna, privata ö i floden Thames ligger i utkanten av Reading, en pendlarstad omkring 60 km väster om London. I Hudsonfloden, 100 minuters tågresa norrut från Grand Central, är en ö med hus och gångbro till salu för 1 995 miljoner dollar. Säljarna har bott där i 50 år och skött om marken väl, örnar bygger bo i träden, huset med fyra sovrum ligger skyddat från fastlandet och närliggande järnvägsspår, och stora fönster erbjuder utsikt över floden.
Enligt Melissa Carlton, mäklare hos Houlihan Lawrence, skulle en ny ägares uppgifter omfatta att hindra ”gäss och bävrar från att komma iland.” Lite mer jobb behövs på Inchconnachan, en 40 hektar stor ö täckt av ekar i Loch Lomond, 48 kilometer norr om Glasgow i Skottland. Ön har ägts av earlarna of Arran sedan 1300-talet och är obebodd sedan 20 år. Den lades ut till försäljning i juli för 649 000 dollar, i syfte att dra till sig konkurrenskraftiga budgivare. ”Många människor var i lockdown och längtade förtvivlat efter utrymme och landsbygd”, säger Cameron Ewer, chef för bostadsförsäljning för Savills i Skottland. ”Menresponsen överraskade oss alla. Vi översvämmades av samtal från några mycket avlägsna platser.” Bungalowen från 1920-talet beskrivs som ”förfallen”, men bygglov har beviljats för ett nytt bostadshus samt båthus och pir. Nästa ägare kommer också att behöva installera nya dränerings-, vatten- och kraftsystem och Ewer antar att det sannolikt kommer att användas som fritidshus. ”Alla förnuftiga köpare skulle hyra ut det”, säger han. ”Inte många människor skulle vilja bo på heltid mitt i Loch Lomond. Det är lite besvärligt att behöva sätta sig i båten varje gång man får slut på mjölk.” Men för många är det precis detta krav på självförsörjning som lockar. Isoleringen och autonomin är poängen och inte någon uppoffring. Vare sig det handlar om palmkantade atoller eller kyliga klippor i norr är lockelsen med den privata ön densamma: Du är kung
Text: Lucy Alexander
