Rolex Awards startades år 1976 av André J. Heiniger, dåvarande styrelseordförande för Rolex, för att markera 50-årsjubileet för modellen Rolex Oyster. Det var tänkt att arrangemanget skulle vara en engångsföreteelse men på grund av det stora intresset runt priset har det blivit ett återkommande event. Sedan starten har 140 pristagare utsetts, vars ansträngningar bidragit till att förbättra livet i världen och skydd för vår planet.
För Rolex grundare, Hans Wilsdorf, var världen ett levande laboratorium. Sedan 1930-talet lät han testa sina klockor genom att skicka dem till de mest extrema platserna och stödde upptäcktsresande som vågade sig in i det okända. Nu har detta utvecklats till att gälla forskning för att bevara vår planet med fokus på miljö, vetenskap och hälsa, tillämpad teknologi och kulturellt arv.
Rolex Awards ges för nya eller pågående projekt till kandidater som måste vara över 18 år gamla. Priset är helt neutralt och innehåller i sin beskrivning inga akademiska eller professionella krav. Man gör inte heller några begränsningar när det gäller kön eller nationalitet. Detta tillvägagångssätt har gjort det möjligt för många som arbetar utanför de etablerade vetenskapliga kretsarna och institutionerna, utan tillgång till traditionella finansieringskällor, att få ett erkännande och medel för att genomföra det de brinner för. Det krävs inget akademiskt cv utan det som premieras är ett originellt, visionärt projekt som kan gynna mänskligheten och/eller planeten, tillsammans med färdighet, kunskap och beslutsamhet att genomföra det.
År 2019 tilldelades João Campos-Silva, en ung brasiliansk naturvårdare, priset för ett projekt som går ut på att genom användning av en sällsynt gigantisk fisk bevara och behålla den sköra naturen i Amazonas. Han insåg att arapaima, världens största sötvattensfisk, är på väg att utrotas om inte folken i Amazonas går ihop för att rädda den. I ett nära samarbete med lokala för- eningar och fiskare är Campos-Silva fast besluten om att inte bara rädda arapaiman utan även livsmedels- försörjningen och kulturen i lands- bygdssamhällena i Amazonas som är beroende av regionens floder för sin överlevnad.
”Arapaiman är en fantastisk fisk. Den är enorm, kan bli upp till tre meter och väga 200 kilo, och har sedan människan slog sig ner i regionen spelat en central roll som föda”, säger Campos-Silva. ”Men på grund av överfiske och annan mänsklig påverkan har de vilda bestånden av arapaiman decimerats och fisken är utrotningshotad.”
Campos-Silva har bevisat att arapaiman kan räddas. Vid Juruá-floden i västra Amazonas har små flodförbundna sjöar för fiske, i kombination med lokalbefolkningens noggranna förvaltning, resulterat i en 30-faldig återhämtning av antalet fiskar. Hans plan nu är att ta detta lokala experiment till nästa nivå och utvidga bevarandet till 60 samhällen med tillsammans 1 200 innevånare. Han har satt upp ett mål – att fyrfaldigt öka beståndet av arapaiman på tre år.
”Inte bara arapaiman kommer att gynnas. Att stänga vissa sjöar för jakt och fiske har räddat andra hotade arter från kollaps som jättesköldpaddor och svart kajman”, säger Campos-Silva som anser att räddandet av fisken är ett mot- gift mot fattigdom. ”Jag tror att en gemensam förvaltning av arapaiman är det kraftfullaste verktyget vi har för en hållbar framtid för Amazonas flodområden.”
João Campos-Silva utbildar 40 fiskare, kvinnor och män, i övervakning och räkning av fisken så att de kan lära sig att hantera sina fiskbestånd och sjöar. Han vill sprida ordet genom workshops med utbild- ning rörande miljön och rekrytera lokala lärare för att på så sätt nå 400 ungdomar. Han kommer också att hjälpa till att stärka kvinnor i rollen som fiskare och förvaltare och samarbeta med statliga intressenter och organisationer som arbetar för bevarande av naturen för att dela med sig av projektets lärdom i hela Amazonas delta.
Campos-Silva har sedan barns- ben fascinerats av livet i Amazonas och har i sitt arbete fokuserat på områdets jättefisk. Han fick nyligen ta emot Young Scientist Award från Brasiliens nationella råd för veten- skaplig och teknologisk utveckling för sitt arbete.
Britta Rossander
