Den framlidne Edgar Bronfman Senior, miljard.ren och VD:n för Seagram-imperiet, sa en gång att han bad till Gud varje gång han klev ombord på sin privatjet. Då han inte var särskilt rädd för att flyga bad han inte att Gud skulle skona hans liv i denna tyngdkraftstrotsande manick. Nej, det var snarare en tacksamhetsbön: han tackade Gud för att han inte behövde flyga reguljärt. ”Om jag ska vara olycklig så är jag hellre olycklig rik än fattig”, sa han spydigt.
Rikedom har onekligen sina för- delar. Det förser en inte bara med coola saker och kanske bättre sjuk- vård men också frihet, kontroll och valmöjligheter. Något som kanske märktes tydligast under det senaste året när flertalet av de förmögna New York-borna alla begav sig ut till sina semesterboenden i the Hamptons när pandemin slog till. Det är ingen tillfällighet att det första folk tror kommer att skänka lycka är pengar. De har fel. Mer om det senare men betänk det faktum att Finland, ett land med bara sex stycken miljardärer (och ungefär lika många timmars dagsljus under vintern) har rankats som det lyckligaste landet i världen, tre år i rad. Men ändå är kopplingen mellan rikedom och lycka mer komplicerad än man kanske tror. Den förvånande grumlighet som kommer av pengars emotionella inverkan har lett till att ett växande antal akademiker, psykologer och även ekonomer har börjat studera ämnet på djupet och många terapeuter har börjat specialisera sig på de oroade sinnena som finns hos de välbärgade.
Experter tenderar att definiera lycka på två sätt: i stunden lycka (”Mitt lag vann precis SM-guld!”, ”Det här är den bästa glassen jag någonsin ätit!”) och övergripande livstillfredsställelse (”Jag älskar mitt jobb, min familj, mitt hem och är tillfreds”). Det är ingen som ifrågasätter det faktum att de som lever i fattigdom har avsevärt större hinder framför sig för att uppnå varken det ena eller det andra, av en mängd anledningar. Men efter att de basala behoven, som tak över huvudet, mat, utbildning och sjukvård, har tillgodosetts så skiljer sig experterna kring vilken roll pengar spelar.
Många akademiker pekar på forskningen som visar att ja, ju rikare du är desto lyckligare är du, men de visar också att resurserna som krävs för att ta dig till nästa nivå av belåtenhet kommer att fort- sätta öka. Ett lyckorus kommer fortfarande efter en löneökning eller annan inkomstökning men klättrandet saktar ner ju rikare du blir. Med andra ord så känner Jeff Bezos troligtvis mindre lyckorus för varje gång Amazon har en bra dag på börsen. Men å andra sidan kanske gör han det. Sonja Lyubomirsky, psykologiprofessor vid University of California och en av de främsta forskarna på lycka, säger att det absolut finns en koppling mellan pengar och lycka: ”Om du kan tjäna en miljon dollar om året så är du generellt lyckligare än någon som tjänar 500 000 och den personen är lyckligare än någon som tjänar 250”, men det går åt båda håll. ”När folk pratar om pengar och lycka så förutsätter de alltid att pengar skapar lycka”, förklarar hon. ”Men den andra orsaken är också väldigt viktig. Forskningen visar att om du är lyckligare så är det troligare att du kommer att få ett bra jobb och dra in mer inkomst under din livstid.” Eftersom, menar hon, de flesta arbetsgivare är mer benägna att anlita någon som ler och är glad än någon som är olycklig.
Lyubomirsky noterar att den tillagda ”status och respekt” som kommer med en förmögenhet kan, tillsammans med andra fördelar, vägas upp mot negativa aspekter såsom stressen av att driva ett bolag, huvudvärken som kommer av bortskämda barn eller misslyckandet i att njuta av livets enkla nöjen. ”Du skulle fortfarande hellre ha problemen som kommer med för mycket pengar än de som kommer med för lite men det finns onekligen många problem som kommer av att ha för mycket pengar. De minskar förhållandet mellan pengar och lycka”, säger hon. ”Om pengar inte förde med sig sina egna problem så skulle förmögna människor vara mycket lyckligare, men de är bara lite lyckligare.” Faktum är att en studie har visat att lottovinnare var knappt lyckligare än de som inte vann och bara 33 procent lyckligare än de som hade paralyserats i olyckor. Dessutom så upplevde de mindre njutning i utövandet av dagliga aktiviteter såsom att äta frukost eller prata med en kompis än vissa av de andra grupperna.
En annan respekterad lyckoforskare, Catherine A. Sanderson, psykologiprofessor vid Amherst College, är skeptisk till att det finns någon som helst koppling och menar att folks inkomster har stadigt ökat under de senaste 60 åren men andelen människor som är ”väldigt lyckliga” har inte förändrats. Grejen, säger hon, är att det sociala forskare kallar för det ”hedoniska löpbandet” innebär helt enkelt att vi blir vana vid att ha den ökade inkomsten för fort. Känslan varar inte tillräckligt länge. Dessutom menar hon att människor som tjänar mer tenderar att spendera mindre tid på aktiviteter som ger dem glädje och mer tid i jakten på ännu mera rikedomar.
En av de största anledningarna till att pengar misslyckas med att ge mer lycka är, enligt många forskare, att med en större förmögenhet kommer högre ambitioner. Sander- son pekar på vad hon kallar för ”den rika grannskapsparadoxen”: Efter att ha jobbat hårt och ”lyckats” så flyttar du in i det välbärgade området du har drömt om bara för att känna dig ännu mer nedslagen. ”Jag har ett hus i the Hamptons men jag önskar att jag hade en strandtomt i the Hamptons”, säger hon även om grannlåten även kan innefatta bilar, semestrar och skolor för barnen. ”Utmaningen med pengar är att det är aldrig tillräckligt. Det finns inget slut.” Sanderson citerar ett citat av Theodore Roosevelt: ”Jämförelse är lyckans tjuv.”
”Oavsett vem du är eller hur mycket pengar du tjänar så finns det alltid en möjlighet att jämföra dig själv med någon bättre. För vissa är det motiverande att försöka mäta sig med andra, för andra är det en orsak till förtvivlan.”
Förvånansvärt nog så är lösningen inte att jämföra ”neråt” till dem som uppfattas ha mindre av något, såsom Lyubormirsky till en början trodde när hon tog sig an sitt första forskningsprojekt vid Stanford University där hon tog sin magisterexamen. ”Jag hade helt fel”, säger hon. När hon intervjuade Stanford-elever upptäckte hon att de lyckligaste av dem jämförde varken upp eller ner, oavsett vilka kvaliteter de bedömde. ”De jämförde inte helt enkelt. Olyckliga människor grubblar och jämför alltid. Att övertyga dig själv om att andra har det värre är inte en bra strategi för lycka. Däremot är tacksamhet det.”
Judy Ho arbetar med båda ändarna av spektrumet när hon studerar låg inkomst, marginaliserade befolkningar från olika ursprung som docent vid Pepperdine University där hon, som klinisk neuropsykolog, behandlar välbärgade patienter, däribland celebriteter och andra offentliga personer, i en privat klinik. Depression och andra mentala sjukdomar, säger hon, är resultatet av biologi, miljö och livserfarenheter. Det är inte troligare att välbärgade är deprimerade än de arbetslösa. ”Det finns arbetslösa personer som inte är deprimerade”, säger Ho. ”Sen finns det de som har alla pengar i världen och är deprimerade för att de känner sig underlägsna sin bror som är VD: ”Alla tycker att jag är en idiot.” ”Oavsett vem du är eller hur mycket pengar du har”, fortsätter hon, ”så finns det alltid ett tillfälle att jämföra dig själv med någon bättre.” För vissa är det motiverande att försöka mäta sig med andra, för andra är det en orsak till förtvivlan.
Harvard Study of Adult Development, en unik forskningsstudie som påbörjades 1938, innefattade till en början 268 andraårselever vid Harvard (däribland president John F. Kennedy) och tog senare in 456 ton- årspojkar från Bostons innerstad för att regelbundet genomföra medicin- ska tester och personliga intervjuer med de två lagen under de kommande årtiondena och in i det nya millenniet (till slut bjöds även makar in till studien och nu när de flesta av de ursprungliga testpersonerna avlidit har man även börjat inkludera deras barn). Under de senaste 80 åren, och tvärtemot vad de flesta tror, så har studien funnit att mer än rikedom eller social klass, mer än IQ eller berömmelse eller ens gener, så är den största förutspående faktorn för lycka, och även för fysisk och mental hälsa, starka relationer oavsett om det är med makar, barn eller vänner.
Harvards slutsatser kring relationer skulle kunna förklara varför andra studier upptäcker att ett av de mest effektiva sätten att utvinna lycka från pengar är genom att köpa delade upplevelser (som en familjesemester) eller saker att dela på (som en båt för utflykter). De kan också peka på anledningen till att vissa inom den högsta finansiella demografin är melankoliska. Även om Lyubomirsky säger att högpresterare överlag är mer självsäkra och trygga så menar vissa kliniska psykologer att en del av denna grupp är extremt osäkra i sina privatliv och oroar sig ofta om deras romantiska partners, barn eller vänner verkligen älskar dem.
”Deras djupaste rädsla är: Så fort jag slutar tjäna pengar så kommer de att lämna mig”, säger Ho. Om det ger någon som helst tröst för dem som lider av denna typ av förtroendeaspekter så pekar Sanderson på resultaten av en annan studie: Medan heterokvinnor överlag föredrar rika partners så valde de hellre män som hade sålt ett IT-bolag än män som hade vunnit på lotto. Tjänade förmögenheter kan med andra ord ses som en indikator på att det fanns andra kvaliteter som de uppskattade. Med den vördnad vår kultur har för skapandet av pengar så kan de rika som söker hjälp för depression eller ångest utveckla en unik sorts skam, speciellt om de upplever att de lever i en bubbla och känner att de inte förtjänar att vara olyckliga. ”De kan vara precis lika emotionellt skadade eller mer”, säger Darby Fox, en terapeut på en privat klinik på Manhattan. ”Du förväntar dig att om du har mycket saker så borde du vara lycklig.”
Men Gretchen Rubin, en populär lyckoguru med bästsäljande böcker (The Happiness Project, The Four Tendencies), en podd och videokurser citerar ofta den forskning som finner att lycka är förmodligen 50 procent genetisk. ”Uppenbarligen är det så att vissa människor är helt enkelt mer ängsliga än andra oavsett omständigheterna”, säger hon, ”men det går att ändra sitt tankesätt.”
”Kanske är det så att oro funkar som så att du har 100 orospunkter totalt och att du sedan fördelar dem”, säger Michael Norton, professor vid Harvard Business School med en magisterexamen i psykologi. ”När du tjänar pengar så förändras det du oroar dig över och du fördelar det annorlunda. Men du oroar dig fortfarande lika mycket.”
Vem som helst som ifrågasätter vår förmåga till olycka behöver inte leta länge innan de hittar ett överflöd av exklusiva behandlingscenter i pastorala miljöer med smakfulla möbler och välutrustade gym som specialiserar sig på drogmissbruk. På Milestones Ranch Malibu, där man rekommenderar att man stannar i 90 dagar, faller patienterna in i en av tre kategorier: VD:ar och bolagschefer, celebriteter eller de rika och välbärgades vuxna barn. Utöver de inre demonerna som de slåss emot så behöver vissa patienter ta itu med släktingar och kollegor som är beroende av dem och är angelägna om att de ska återgå till arbetet, enligt Milestones VD Denise Klein. Den press som musiker eller skådespelare kan känna när de känner sig ansvariga för att försörja en hel rollista och filmpersonal kan leda till att de kortar ner sin behandlingstid. ”Med cancer kommer du inte att avsluta cytostatikabehandlingen i förtid”, säger hon.
Ättlingarna till de förmögna, säger Klein, tenderar att fläkta omkring, ett resultat av att ha blivit curlade med för lite ansvar. ”I åtminstone 80 procent av fallen är pengar en faktor i den bemärkelsen att de har varit skyddade från konsekvenserna”, säger hon. Vissa kommer från familjer där föräldrarna har byggt något från grunden och tror att de gör sina barn en tjänst genom att befria dem från arbete. Istället så utvecklas de helt enkelt inte. Klein visar upp en studie om den senaste framgångssagan. Alex (hans namn och vissa detaljer har ändrats av sekretesskäl) hade, innan han ens fyllt 21, häktats tre gånger för att ha kört bil påverkad. Föräldrarnas lösning för de första två tillfällena var att anlita en dyr advokat så att han skulle slippa undan. ”Han kvaddade en Range Rover och fick en Tesla”, säger Klein. ”De bytte ut bilarna istället för ansvarstagandet.” När han häktades för tredje gången hamnade han på Milestones där han genomgick rådgivning och terapi i över ett år. Det visade sig snart att Alex hade ett intresse för mat. Han fick ett jobb på en topprestaurang, hans första jobb någonsin, och fick, efter att ha funnit sin passion, snabbt nya arbetsuppgifter.
När det gäller ungdomsfrågor såsom droganvändning och utåtagerande säger Lyubormirsky: ”De största problemen finns bland de väldigt fattiga och de väldigt rika.” Men det är de senare vars familjer har råd med privat terapi vilket gör problemen för dessa välbärgade avkommor mer eller mindre en specialitet i sig. Fox säger att familjeproblem oftast rotar sig i en oförmåga att kommunicera och knyta an till varandra. ”Folk tänker: Jag ger dig allt, räcker inte det? Nej, det gör det inte”, säger hon och tillägger att även om det är enklare i det dagliga livet så bör föräldrar vara smarta nog att ta till sig Warren Buffetts filosofi: Lämna dina barn tillräckligt med pengar så att de känner att de kan göra vad som helst men inte så mycket att de kan göra ingenting.”
Fox håller med Klein att unga vuxna finner värde och motståndskraft i en anställning. Och även om vissa föräldrar är obekväma med att diskutera pengar vid middagsbordet så rekommenderar hon å det starkaste att man börjar i tidig ålder genom att berätta för barnen vad saker kostar och lära dem skillnaden mellan vad de behöver och vad de vill ha samt att demonstrera filantropi. Viktigast, tillägger hon, är att fokusera på individen. ”Se på vem du är snarare än vad du har”, säger Fox.
På samma sätt ger Sanderson, Amherst-professorn, rådet till välbärgade föräldrar att ha barnens personligheter och intressen i åtanke och inte trycka på för hårt om deras egna karriärval och ”sätt inte rikedom som en måttstock på intelligens”. Hon berättar om en brunch som hölls på hennes äldsta barns privatskola där hon vid bordet nämnde att hon trodde att han skulle bli en jättebra gymnasielärare. En förälder lutade sig över bordet och sa: ”Men han är ju så begåvad. Han skulle kunna göra något mycket bättre.” Sanderson blev förskräckt. ”För mig är läraryrket något meningsfullt”, säger hon. (För att inte tala om att han skulle ha hela somrarna lediga.) Men, klagar hon, föräldrar låter alltför ofta status och skrytsamhet komma i vägen.
Det återstår att se hur psykologin kring pengar kommer att förändras i en värld efter covid. Innan pandemin fanns det redan ett ökande gap i de glädjerika upplevelserna som folk har råd med, men många av livets dagliga irritationsmoment var lika för alla. Eller som författaren Laura Vanderkam, som specialiserar sig på tidsplanering, beskriver det: ”Oavsett om du tjänar en halv miljon om året eller 50 000 så sitter du fortfarande fast i trafiken på vägen till jobbet.”
Men pandemin har kastat ett bländande sken på de skarpa skillnaderna där de välbärgade lever i välutrustade hem med flertalet frysar, ordentligt med utomhusyta, pooler och hemhjälp och verkar, för medel- och överklassen, vara på ständiga semestrar. ”När man hamnar i motgångar – sjukdomar, skilsmässor – så har folk med pengar ett skyddsnät. Det har alltid varit så”, säger Lyubomirsky. ”Detta är bara ett globalt exempel.”
Även om de flesta i överklassen kan skydda sig mot den typen av ekonomiska vändningar. ”När det finns en risk att det kan försvinna så griper det tag i deras självkänsla”, säger hon. ”Vem är jag om jag inte är den här personen som tjänar massor med pengar?”
”Du förväntar dig att om du har en massa saker så borde du vara lycklig.”
Rubin, som dagligen ger sina följare upplyftande citat från Zora Neale Hurston, oraklet i Delfi och liknande säger att hon har uppfattat mer reflektion och tacksamhet än tidigare. ”Vissa människor känner inte att de har rätten att uppleva personlig förlust med tanke på vad som sker omkring oss”, förklarar hon. ”Rikedom är som hälsa. När vi har det så är det lätt att ta det för givet och inte tänka på det. Dessa saker betyder så mycket mer i det negativa.”
Vill du fortfarande köpa dig till lycka? Så här gör du:
Michael Norton, professor på Harvard Business School med en magisterexamen i psykologi, tycker om att säga att om du har mycket pengar och är olycklig så spenderar du dem inte på rätt sätt. Här är ett par sätt som du kan göra det bättre på. J.B.
PRIORITERA DELANDET
Vissa experter menar att speciella upplevelser, däribland resor och nöjen, ger mer valuta för pengarna än materiella saker, även om upplevelser går över snabbare. Dessutom slår delade upplevelser och delade ägodelar som ett gäng cyklar för hela familjen de som bara är till för individen. ”Generellt så är det inte dåligt att spendera pengar på dig själv”, säger Norton som har forskat om generositet. ”Det gör bara inte så mycket för dig.” Men extremt materialistiska människor, skriver Catherine A. Sanderson i sin bok The Positive Shift, har högre närvaro av depression, fler klagomål kring sin hälsa och äktenskapsproblem.
KÖP DIG TID
Författaren Laura Vanderkam, specialist på tidsplanering, föreslår att man spenderar mer på hjälp hemma eller till och med ett hem närmare kontoret för att skapa fler fritidstillfällen, om det så är att tillbringa tid med familjen eller att läsa en bra bok. ”Tid är en oåtervinnerlig resurs”, säger hon. Idag finns det mer eller mindre inga tråkiga sysslor som inte går att outsourca.
GE BORT DET
I ett slag mot konceptet för altruism så hjälper filantropi inte bara mottagarna men har också en väldokumenterad emotionell inverkan på donatorn. Utöver välgörenhetsdonationer kan du höja ditt humör både genom att spendera pengar på andra, som till exempel en present till mamma, och genom att göra goda gärningar för andra. ”Allt som hjälper dig att skifta ditt fokus från dig själv hjälper”, säger Sonja Lyubomirsky, psykologiprofessor vid University of California.
TA DET LUGNT
Om du oroar dig för att vänner eller älskare bara är intresserade av dina pengar säger Judy Ho, klinisk neuropsykolog vid Pepperdine University, att du ska tona ner det: Ta en kaffedejt istället för middag på en Michelin-krog. Och om du är typen som inte lämnar huset utan ett följe, kom ihåg att din personliga tränare inte behöver flyga första klass bara för att du gör det. Rent allmänt, råder Judy Ho, särskilj mellan riktiga vänner och den betalade sorten.
Text Julie Belcove
Illustrationer Nathan Hackett