Hundratals föremål från över ett sekel av smycke- och klockdesign finns nu att se på Victoria & Albert Museum i London. Utställningen pågår fram till och med 16 november. Här är några juveler du inte får missa.
Denna bandeau (brett diadem) med safirer, smaragder och rubiner är tillverkad i en för Cartier karaktäristisk design, deras Tutti Frutti-stil, med inspiration från den indiska traditionen att snida ädelstenar. Smycket tillverkades 1928 på beställning för Lady Edwina Mountbatten, Indiens sista vicepresident.
Asif Khan, den prisbelönte arkitekten som kurerade Cartiers pågående utställning på Londons Victoria & Albert Museum, fick en känslomässig reaktion när han provade La Patiala – ett av de utställda halsbanden. Det tillverkades 1928 för en indisk maharadja och är översållat med diamanter på över 960 carat. Men Khan tänkte inte på dess värde.
– Jag tänkte på vem i min familj och vilka som skulle ha levt vid tiden när det tillverkades? Att deras barnbarnsbarn skulle bära en maharadjas juveler – jag tror inte att någon skulle ha kunnat föreställa sig det, säger han.
Att skapa en tydlig koppling mellan besökarna på utställningen, som öppnade den 12 april, och de över 350 utställda föremålen var inte lätt. Khan samarbetade med experterna Helen Molesworth, V&A:s seniorkurator för smycken, och Rachel Garrahan, kurator och juveljournalist, för att visa hur bröderna Louis, Pierre och Jacques Cartier förvandlade familjeföretaget till ett globalt erkänt varumärke.
– Att de fortfarande idag är välkända namn har mycket att göra med den kreativa vision som de skapade, säger Garrahan. Här pekar hon på de föremål som exemplifierar deras bestående trovärdighet.
SEKHMET BROSCH, 1925
Denna brosch, en av Garrahans favoritjuveler, gjordes under den våg av hyllning till den egyptiska kulturen som följde efter upptäckten av kung Tutankhamons grav. Kroppen av glaserat lergods (eller fajans) föreställande krigsgudinnan Sekhmet, är klädd med dyrbara ädelstenar.
– Det är ett ömsint exempel på att huset studerade det förflutna och skapade något för nuet, säger Garrahan.
TIARA MED AKVAMARINER OCH DIAMANTER, 1937
Kröningen av kung George VI år 1937 inspirerade till ett aldrig tidigare skådat antal tiaror.
– Tiaror hade redan gått ur modet i Paris och New York vid denna tid, men i London var de fortfarande ett krav för hovklädsel säger Garrahan.
Exemplets djärva art déco-former är symboliska för den brittiska genrens stil. Dess ädelstenar är också representativa för en annan aspekt av eran efter den stora depressionen.
– Att använda en halvädelsten, som akvamarin, var oerhört modernt på den tiden, säger hon.
PANTHÈRE BROSCH, 1989
Ett återkommande motiv för huset. Pantern framkallar en känsla av självsäker, elegant femininitet – en egenskap som förkroppsligas av socialisten Marchesa Luisa Casati (1881 – 1957) som under de tre första decennierna av 1900-talet var den mest lysande stjärnan inom den europeiska societeten och som höll de stora katterna som husdjur. Juvelen är en i en grupp som visas i en helvit skogsscen skapad av Khans team.
– Katten hänger på en korallgren och de tre benen är rörliga. Ett utsökt juvelerararbete, påpekar Garrahan.
PANTHÈRE COLLAR, 1991
Denna krage i guld, designad av Micheline Kanoui, är vald för att representera hur brett Cartier Panthère-designen har använts historiskt inom Cartier.
– Den förkroppsligar verkligen ”power-juvelerna” från 1980- och 90-talen, när djärva designer i gult guld var på modet. Vi tycker att den mer än väl förtjänar sin plats bland de andra panterjuvelerna som visas, säger Garrahan.
DIAMANT- OCH SMARAGDHALSBAND, 1932
Detta överdådiga halsband tillverkades för Beatrice Forbes, grevinnan av Granard – en av cirka 450 så kallade dollarhertiginnor som var amerikanska arvtagare ingifta in i den europeiska aristokratin under den ”The Guilded Age” (1870 till sena 1890-talet).
– Hon älskade sina juveler och hon skämdes inte ett dugg över att visa upp dem. Detta halsband representerar ett steg bort från 1920-talets stil med långa halsband. Designen runt den stora stenen är oerhört inspirerad av den islamiska konsten. Man ser att studier av andra kulturer vid den här tiden håller på att slå igenom, berättar Garrahan.
PANTHÈREMÖNSTRAT ARMURSUR, 1914
Denna design från första världskriget, gjord av diamanter och onyx, är det tidigaste exemplet på Panthère-motivet placerat på en klocka. Det förebådar både husets besatthet av stora katter och den Art Deco-stil som Cartier så småningom skulle förknippas med.
– Det är en abstrakt realisering av pantern. Samtidigt som de gör den här girlangstilen går de över till den mer skarpa, mer modernistiskt inspirerade stilen. säger Garrahan.
BORDSKLOCKAN PÅ BACKSTÄLL, 1908
Bröderna Cartier tillbringade mycket tid på vägarna för att expandera sin verksamhet utanför Paris. I Ryssland säkrade de ett antal förmögna kunder vars smak för de finare sakerna till stor del under lång tid hade dikterats av Fabergé, den kejserliga hovjuveleraren.
– Detta skrivställ visar hur de hämtar inspiration från de emaljerade Fabergéföremålen, men de gör något annorlunda med det. Denna underbara, silvriga lila färg är enastående och märkvärdig för Cartier, förklarar Garrahan.
BRÖSTBROSCH, 1913
En stomacher – ibland kallad en devant de corsage – är ett smycke som bärs på mittpanelen av livstycket på en klänning. Redan från start 1847 hade Cartier i stort sett avtal med oberoende juvelerare över hela Paris. Den här broschen representerar det estetiska skifte som skedde när Louis, den äldste av Alfred Cartiers tre söner, tog designen in-house. Garrahan menar:
– Vad Louis var förutseende nog för att förstå och inse var att du kan bygga upp ditt varumärke och rykte om du har total kontroll över hela produktionen. I detta fall betyder det intrikat snidad bergskristall med en rad diamanter satta i platina i husets ofta kopierade stil i form av girlanger.
Text: Justin Fenner
