I ett pyttelitet rum bakom en låst dörr en våning under markplan spelas en video på repeat. Den animerade filmen visar kammarspelsaktiga scenerier där fabelliknande gestalter flödar genom korridorer i ett uppskruvat tempo.
Vid en första anblick hade installationen kunnat tas för en tecknad barnfilm i ett oansenligt källarrum. Men den med någorlunda konstkunskaper vet att konstnärerna bakom videoverket hör till landets mest åtråvärda – och dyraste.
Vi befinner oss på Tommy Myllymäkis Aira i Stockholm, restaurangen på Djurgården som just belönats med sin andra Michelinstjärna, och dyrgripen på väggen är signerad Nathalie Djurberg och Hans Berg. Att duons ”One Need Not Be a House, The Brain Has Corridors” (2018) placerats vägg i vägg med den Michelinbelönade stjärnkrogens vinkällare hänger självklart ihop med ett passionerat konstintresse från ägarnas sida. Men kan också ses som symptomatiskt för en kärleksaffär som pågått i hundratals år: den mellan restaurangvärlden och konsten.
– Aira är helt uppbyggt av konst, där varje möbel och detalj är tänkta som små konstverk i sig själva. Med vår inköpta konst har vi hela tiden haft en tydlig idé med vad de olika verken ska bidra med för helhetsupplevelsen. Ta till exempel konstverket av Djurberg och Berg i källaren. Jag letade länge efter ett verk som direkt griper tag i betraktaren. Det här kändes perfekt så fort jag såg det. Jag ville fylla rummet med ett bestående intryck, inte bara något man snabbt passerar, säger Tommy Myllymäki.
Calle Carboni, som är konstansvarig på Svenska Brasseriers krogar, där bland annat Aira, Riche, Sturehof och Teatergrillen ingår, håller med. Just nu jobbar han mycket med konsten på den nya delen av Sturehof som nyligen öppnade efter renovering.
– De restauranger jag arbetar med är väldigt duktiga på att skapa en helhetsupplevelse. I den ingår såklart mat och dryck, men även konsten, inredningen och musiken. Det är samspelet mellan de delarna som ger restaurangens dess unika atmosfär. Och vi jobbar aktivt med konsten hela tiden, det är en levande process där vi ständigt lyfter in nya konstnärer och utställningar, säger Calle Carboni.
På Aira som öppnade 2020 på Biskopsudden på Djurgården kan man verkligen tala om ett kulinariskt konstprojekt. Kombinationen av Jonas Bohlins roll som arkitektur- och inredningsansvarig, Tommy Myllymäki och delägarna PG Nilsson och Hans Lycketorps grundmurade konstintresse har skapat en extraordinär upplevelse. Så har visionen med restaurangen varit ett allkonstverk i vilken harmonin mellan de fyra elementen löper som en röd tråd – utvändigt liksom invändigt. Från Carl Gustaf Qvarnströms allegoriska skulpturer ”De fyra konstarterna” som möter vid strandkanten via Gun Gordillos neonskulpturer i entrétaket guidas besökaren genom en gedigen samling av verk från bland annat Jane Wilbraham, Klara Kristalova, Bella Rune och Diana Orving.
– Det finns en tanke med att locka uppmärksamheten och nyfikenheten efter en måltid. Tack vare PG Nilssons stora konstintresse har jag själv blivit väldigt intresserad av konst. Det känns otroligt kul att konsten idag har blivit en så pass viktig del av upplevelsen här, säger Tommy Myllymäki.
Nu är Aira långt ifrån ensamma om sin starka betoning på kopplingen mellan mat och konst. Tvärtom kan sambandet spåras tillbaka århundraden i tiden och konsthistorien rymmer åtskilda uppseendeväckande exempel. Listan kan göras meterlång, men för att nämna några internationella ikoner: schweiziska Kronehalle, hundraårigt konst- och mat-Mecka där Coco Chanel, Albert Einstein och Sigmund Freud huserade, franska La Colombe D’Or som vid sidan av sitt gastronomiska rykte gjort sig berömd för sin prestigefyllda konstsamling och italienska Osteria Francescana – Michelinkrog som borde få lika många stjärnor för sin samtida konstsamling som kulinariska satsning. Även Stockholms krogscen rymmer en rad restauranger med samtidskonst satt i fokus, från konstnären Carsten Höllers Brutalisten till galleristen Sebastian Schildts restaurang Oxenstiernan till Ricordi med sina mäktiga takmålningar signerade konstnären Malin Gabriella Nordin.
Inte heller i Sverige är alliansen mellan konst och gastronomi som sagt något nytt. I Stockholm exempelvis har en av världens äldsta restauranger, Gyldene Freden, genom alla år varit förknippad med sin konst.
Joanna Sundström, rådgivare inom konstvärlden och grundare av Stockholm Art Week, menar att en restaurang får ett tydligare signum och en ”själ” genom konsten. Hon pekar på flera exempel – som hur man på Studio Frantzén, som öppnade i London förra året, lät den svenske konstnären Ragnar Persson handmåla en kupol ovanför receptionen. Och på hur Jeanette Mix, ägaren av Ett Hem i Stockholm, låtit konsten växa fram på hotellet som en naturlig del av hennes eget stora intresse.
– Facit Bar i Umeå är ett annat kul exempel. Där blandar Emil Åreng världens bästa drinkar med kul konst i lokalen. Och även hotellmagnaten Petter Stordalens mångåriga samarbete med en kostrådgivare som ansvarar för konsten på alla hotellen. I Norge har hans The Thief verk av stora namn som Antony Gormley, Niki de Saint Phalle och Damien Hirst. Det krävs alltid ett genuint intresse från ägarna för att det ska bli bra och sjunga till i hjärtat, säger Joanna Sundström.
I Stockholm ser hon en utveckling där fler och fler aktörer vågar satsa på mer skräddarsydda lösningar där besö- karen får komma nära konsten och konstnären.
– Restaurang Oxenstiernan i Stockholm är ett allkonstverk i sig. Där är allt från möbler till minsta efterrättssked skapat av konstnärer och konsthantverkare. Dessutom är det mesta till salu. Och när Soho Stockholm etablerade sig i stan hade de en internationell curator inhouse som valde ut verk av up-and-coming såväl som mer etablerade konstnärer från den lokala konstscenen, säger Joanna Sundström.
Vad som räknas till god konst är till syvende och sist upp till betraktaren – eller för all del gästen – att avgöra. Föga förvånande inkluderar Tommy Myllymäkis konstsyn även kulinariska mästerverk:
– Som kock tycker jag givetvis att mat på en hög nivå är en konstart i sig.
Text: Sofia Edgren
Foto: Christopher Hunt, Lovisa Ånelöf, Björn Ceder och Jonas Ingerstedt
