EN COOL MODIST

Nick Fouquets hattar kombinerar traditionellt hantverk med rebellisk attityd.

Det var ett oförutsett möte med en cowboy på Venice Beach som drog in Nick Fouquet i modisternas värld. När han frågade om främlingens huvudbonad fick han höra att bäraren hade gjort den själv. ”Den var annorlunda. Jag kände att den hade en själ”, minns han. ”Det är svårt att beskriva känslan men jag kände typ, det här är en hatt på riktigt”. Betagen av skapelsen fördjupade Fouquet sig i hattarnas värld, lärde sig själv hantverket och skapade sig sin egna stil för att till slut lämna sitt jobb där han skapade kläder för Hollywood inspirerade av världskrigen.

”Det var en passion som till slut blev en besatthet och sedan en business”, säger han. Precis som många andra såg Fouquet hattar som något som tillhörde det förflutna, en del av en uniform för 50-talets kostymklädda löntagare. Hans mål var att göra trilby och cowboyhattar som låg mer i linje med hans idé av den bohemiske kaliforniske surfaren. ”På marknaden fanns bara Borsalino och Stetson som enbart skapade för det gamla gardet”, minns han. ”Det var stelt och trist.” Fouquet föredrar en mer ”wabi-sabi look”: hattar som har konstnärligt bränts och skurits tillsammans med vintage-textilier och upphittade småtryck. Hans unika estetik har attraherat en kult av följare, däribland Bob Dylan och Pharrell Williams. Handgjorda i hans Abbot Kinney-studio övertalar Fouquets skapelser fler och fler män till makten som kommer med en noga utvald hatt. Men till skillnad från de artiga filthattarna från förr så säger Fouquet att hans kreationer är ”lika unika och eklektiska som de som bär dem”.

Tack till bävern

“Jag har använt väldigt dyra strån eller kvalitetsull men inget kan jämföras med bäver”, säger Fouquet om sitt favoritmaterial. Bäverhårsfiltarna, som prisas för sin naturligt vattenavvisande slitstyrka, är hållbart framtagna och färgade i Wyoming enligt hans specifikationer.

Med ångan uppe

Fouquet använder en ångmaskin för att värma filten tills den är mjuk och tillräckligt smidig för att formas.

Formande verktyg

Hatten börjar ta form runt en bit trä som kallas en hattstock. Det finns en stock för varje storlek, eller för skräddarsydda beställningar skapas den efter kundens egna mått. Majoriteten av Fouquets utrustning är vintage då det inte är så lätt att få tag på modistverktyg idag. ”Det var som en skattjakt”, berättar han när han letade land och rike runt för maskinerna han behövde. ”Det enda sättet att få tag på dem är om någon dör eller lägger ner sin verksamhet.”

Skarpt läge

Hatten skapas av en enda filtbit. När huvudformen har formats plattas brättet ut med ett specialverktyg och mer ånga. Hatten lämnas sedan för att torka, en process som kan ta allt från ett par timmar till ett par dagar beroende på hur mycket ånga som använts.

Slät slipning

I ett eget rum slipas filtarna ner. Detta traditionsenliga steg ger en slät, kashmirmjuk finish. ”Jag använder vanligt sandpapper och en slipmaskin med kornstorlekar mellan 220 och 720 beroende på vilken finish jag vill uppnå.”

Skuggande funktion

Efter att ha tagit bort hatten från stocken använder Fouquet ett specialverktyg för att skära brättet till den önskade längden. Han föredrar ofta ett brätte som är lite bredare än vanligt, både för stilens skull och för funktionaliteten. Kvar med vad han kallar för ett ”ufo-liknande objekt” syr han ett fårskinnsband längs med kanten på hattens insida som också utgör dess strukturella ryggrad.

Att komma i form

Fouquet skissar aldrig på sina skapelser i förväg utan föredrar att låta inspirationen leda vägen. ”Om det kommer till mig”, säger han, ”så kan jag hoppa över mellanarbetet och direkt sätta igång kreativiteten.” Det är nu han formar hatten till dess önskade form och definierar hattens slutgiltiga karaktär.

Att leka med elden

Att bränna av återstående filtfibrer är ett traditionellt steg som ger en silkeslen finish. Fouquet tar det dock längre och använder en patentskyddad alkoholbaserad blandning för att antända och slita sina hattar. ”Om du gör det för länge så kan du äventyra den. Om det inte görs tillräckligt länge så syns det inte riktigt”, säger han. ”Du behöver vara fullkomligt närvarande och engagerad.”

En fjäder i hatten

I sin utsmyckning använder Fouquet sig av allt från klassiska band av gros grain (en tätslagen väv av silke eller konstsilke med smala, tätliggande horisontella upphöjda ränder) till gamla gardinlängder och alla sorters prydnadssaker han samlat på sig under sina resor. Han letar efter ”tre små element som kan göra den unik… kanske är det ett billigt litet smycke, en reva i bandet eller en bit möbelklädsel.” Något som varje hatt får är den kända tändstickan som stoppas ner i bandet. Fouquet bedömer hatten för att se om något finns kvar att göra: kanter som behöver slipas ytterligare, band som skulle kunna livas upp med broderier. När exteriören är klar rengörs den och interiören fodras med jacquard och avslutas med silke.

Text: Kareem Rashed

Foto: Martina Albertazzi

Tags from the story
, , ,