En tog hem Indy 500 – världens största idrottsevenemang. Den andre dominerade karriärklassen Indy Lights. 2022 var ett gyllene år för svensk motorsport, och det var från USA det största segervrålet kom sköljande över Atlanten. Marcus Ericsson och Linus Lundqvist gav oss gåshud och skrev historia på varsitt håll; i två olika skeden av karriären.
THE RING. Indy 500 är höljt i traditioner. Förutom segerskålen i mjölk tilldelas vinnaren alltid en speciell ring för att högtidlighålla tillfället.
THE (LIGHTS) RING. Även i supportklassen Indy Lights föräras mästaren med ett liknande segersmycke. 2022 gick båda ringarna till Sverige – för första gången.
Indy 500. Världens enskilt största idrottsevenemang med över 300 000 åskådare på läktarna. Här, runt ovalen på Indianapolis Motor Speedway den sista helgen i maj, avgörs sedan 1911 ett av motorsportens absolut största lopp alla kategorier. Farten närmar sig hisnande 400 km/h, hjul mot hjul, i ett race där precis allt ställs på den yttersta linjen. Det är ett modernt gladiatorspel utöver allt annat; den överlägsna juvelen i kronan på den amerikanska INDYCAR-kalendern.
1999 blev Kenny Bräck den förste svensken att skåla i den traditionsfyllda segermjölken. Sedan dess har vi väntat och väntat på en ny blågul fullträff i ”The Greatest Spectacle in Racing”. Törstat efter mer.
Det tog 23 år – men till slut kom det. När Marcus Ericsson rullade över den berömda tegelstenslinjen som vinnare av Indy 500, den 29 maj 2022, körde han samtidigt rakt in i motorsportens odödlighet.
32-årige Ericsson har upplevt mycket sedan han stapplade in på en lokal gokarthall i Örebro vid nio års ålder. Där och då upptäcktes han av flerfaldige STCC-mästaren Fredrik Ekblom, som senare – som av ödets lott – slussade den talangfulle Kumla-grabben vidare in under vingarna hos en viss Kenny Bräck. De jobbar förvisso inte längre tillsammans, men det finns ändå något teatralt i det faktum att både Ericsson och Bräck numera kan titulera sig Indy 500-vinnare.
Trots att Marcus Ericsson kört fem säsonger i Formel 1, motorsportens yppersta elitklass, är det utan tvekan det där ögonblicket i Indianapolis som för alltid kommer att definiera hans karriär. Så stort är Indy 500. Som Ericsson själv, efter loppet, besvarade den något ledande frågan huruvida det här var hans största seger hittills:
“By a million miles”…
Segern kom också under extrem press. Med bara några varv kvar av det 80 mil (500 miles) långa loppet kraschade Ericssons egen teamkamrat i Chip Ganassi Racing-stallet, NASCAR-legendaren Jimmie Johnson, in i muren. Racet stoppades och starta- des om på det 199:e varvet av 200. Ett ytterst delikat läge, som Ericsson dock behärskade med finess – hela vägen in i vinnarcirkeln.
På plats är Indy 500 en upplevelse som nästan inte går att beskriva. Redan kl. 06.00 på tävlingsdagen strömmar människor in i tusental, och ceremonierna inför start är så monumentala – så typiskt amerikanskt effektfulla – att det är omöjligt att lämnas oberörd. När de 33 förarna sedan sätter av mot första sväng sker det till ett öronbedövande dån av applåder.
I år hade vi två svenskar på startlinjen. Ericssons seger kompletterades av en fin fjärdeplats för Felix Rosenqvist. Det är ett smått ogreppbart resultat för lilla Sverige i världens största race, som tillsammans med Monacos Grand Prix och Le Mans 24-timmars räknas till motorsportens ”triple crown”.
Det tog 23 år – men till slut kom det. När Marcus Ericsson rullade över den berömda tegelstenslinjen
Linus Lundqvist gratuleras av Marcus Ericsson efter att ha säkrat Indy Lightstiteln vid finalen på Laguna Seca-banan i Kalifornien.
Indy 500 är ett av totalt 17 lopp som ingår i det sammantagna INDYCAR-mästerskapet, och det enda som ger dubbla poäng. I det slutliga sammandraget blev Marcus Ericsson till slut sexa (för andra året i rad). Bland övriga höjdpunkter under säsongen märktes ytterligare två pallplatser, men det är självklart den där dagen i maj som vi för alltid kommer att minnas.
Nyligen gjorde Marcus Ericsson och den stora, två meter höga Indy 500-pokalen – Borg-Warner Trophy – en uppskattad Sverigeturné. Pokalen, som fungerat som ett vandringspris sedan 1936, visades upp i tv-soffan, Mall of Scandinavia och i ett segerfirande på torget i Ericssons hemstad, Kumla.
Den fanns också till beskådan för fans, journalister och partners i Industriflygs hangar i Bromma i samarbete med Marcus Ericssons sponsor Huski Chocolate.
Borg-Warner Trophy är värderad till över 3,5 miljoner dollar och bevakades rigoröst av Scutus Security Group under hela Sverigevistelsen. Samtliga vinnare av loppet får sina ansikten avbildade och skulpterade på pokalen; etsade in i evighet.
på den berömda tegelstenslinjen bara minuter efter målgång i Indy 500.
Det är ett smått ogreppbart resultat för lilla Sverige i världens största race
I början av november kom Indy 500-pokalen Borg-Warner Trophy för första gången någonsin till Sverige när Ericssons seger firades av på hemmaplan.
Linus Lundqvist: i en klass för sig För att nå toppen av en trappa måste man ta flera steg. Likadant är det i motorsportens värld. I den amerikanska formelbils hierarkin finns ett flertal juniornivåer som syftar till att gradvis för- bereda förarna för INDYCAR och Indy 500. Den främsta av de här juniorklasserna stavas Indy Lights – det sista steget innan man når den definitiva eliten.
Även här skrevs ett stycke motorhistoria under 2022, när Linus Lundqvist blev den förste svensken någonsin att bärga Indy Lights-titeln.
Lundqvist hade en rakt igenom mäktig säsong. Den 23-årige supertalangen från Tyresö dominerade mästerskapet och säkrade titeln redan i det 13:e av årets 14 race. Till slut utropades han till mästare nästan 100 poäng före tvåan, amerikanen Sting Ray Robb.
Linus Lundqvist är en van vinnare. Väldigt van. Faktum är att han gjort för vana att vinna ett mästerskap vartannat år: 2016 svenska Formula STCC Nordic, 2018 det anrika brittiska Formel 3-mästerskapet, 2020 amerikanska Formula Regional Americas och nu alltså, 2022, Indy Lights. Där sällar han sig till tidigare mästare som Scott Dixon, Josef Newgarden och Pato O’Ward.
– Det här är det största och viktigaste som hänt i mitt liv, säger Linus Lundqvist. Jag är otroligt glad, stolt och tacksam, särskilt gentemot mitt team HMD Motorsports with Dale Coyne Racing som hela tiden givit mig en konkurrenskraftig bil, och förstås gentemot alla mina sponsorer, samarbetspartners och min familj som har en stor del i den här framgången. Det här betyder allt för mig.
Lundqvists väg mot Indy Lights- guldet kantades av framgång – och den allra största stunden kom på gatorna i Detroit.
Lundqvists väg mot Indy Lights-guldet kantades av framgång – och den allra största stunden kom på gatorna i Detroit. Där dominerade han totalt och vann båda helgens race från pole position, med dubbla snabbaste varv och i dubbel ledning från start till mål. Utklassning.
Nu finns det inget mer att bevisa för Linus Lundqvist. Att han är redo för INDYCAR – det stora målet sedan ett par år tillbaka – är tveklöst. Som alltid i motorsportens komplexa verklighet ligger dock en hel del i händerna på yttre faktorer, inte minst timing och ekonomi. Ett stipendium på 500 000 dollar för segern är tänkt att hjälpa, men täcker ändå bara en bråkdel av teamens kostnader för att ställa ytterligare en bil på startlinjen.
– Nu är vi så nära man kan komma, förklarar Linus Lundqvist. Den här resan hade aldrig varit möjlig utan min familj och dem jag har omkring mig i LL Motorsport (Lundqvists racingbolag). Vi pratar med flera olika team och jag hoppas förstås kunna ta mig till INDYCAR. Det är mycket som ska klaffa men jag tror och hoppas att alla har sett vad jag kan tillföra.
Den saken borde vara bortom allt tvivel. Linus Lundqvist har lagt ribban, och höjt den, år efter år. Får han chansen – vilket han förtjänar – är det mycket som talar för att han kommer hoppa högre än någonsin förut.
Av: Mattias Persson
